Ett par ord från en nattaktiv

Jag lever mitt liv i de konstigaste timmarna
Småtimmarna
Oftast i mörkret, i skuggorna
I det tysta, oftast ensam

Det började säkert för tio år sedan
Med min gamle vän Jacob
Vi skolkade de första timmarna på morgonen
För vi kom hem sent från internetkaféet

Det har fortsatt
Senare och senare för varje år
Färre och färre morgonar
Fler eftermiddagar och nätter

En cigg på balkongen, storhunden som sällskap
Han ligger och snarkar på balkonggolvet
Jag sitter på stubben någon av mina bröder drog hem
Studerar himlen, tänker, lyssnar på ingenting

Kommer in, sitter vid datorn
Tittar på ansikten jag inte känner
Lär känna Malmö, klickar runt
Lurar i ljuset från skärmen

Jag lever mitt liv i de konstigaste timmarna
På helgerna, rund under fötterna, trött i benen
Dans, cigaretter, öl, vin, weed
Desillusionerad och galen

Jag älskar morgonarna jag aldrig upplever
Soluppgången brukar jag bara se på sommaren
När natten ligger bakom
När alla går upp går jag och lägger mig

Jag älskar nätterna, när den nära sover
Och jag är nära
Ligga och lyssna på andetagen
Titta upp i taket och tänka att jag är vaken de konstigaste timmarna

Det finns inga monster på natten
Varken ute på gatan eller under sängen
Om man inte ser måsar och fladdermöss som monster
För mig är de vänner när jag lever såhär

Jag lever mitt liv i de konstigaste timmarna
En dag kanske jag vänder tillbaka dygnet
En morgon vaknar jag innan solen gått upp
En morgon kanske jag gör frukost åt två