Drömmar ur ett nattsinne: Natt 3

Aldrig i hela mitt liv har jag ätit kött, fisk, fågel eller ägg. Och inatt drömde jag att jag för första gången i mitt liv skulle göra äggröra. Det blev inte som jag hade tänkt mig.


Knäckte tre, kanske fyra, ägg i en kastrull.
Hade socker i, av någon konstig anledning.
Vispade febrilt med en matsked, det skulle ju trots allt bli äggröra, tänkte jag.
Trodde jag.
Det är tydligen inte så det går till när man gör äggröra.
Det blev en brun, bränd, halvseg sörja som nästan liknade marängsmet.
Vilket missnöje. Jag var jättesugen på äggröra.
Fast vem gör äggröra i en kastrull, egentligen?

Drömmar ur ett nattsinne: Natt 2

Närvaron av naturen har präglat mig sedan Roskilde. Sjön där var perfekt, nästan lite för perfekt. Klippt gräs, rensade stränder, rent och snyggt i vattnet. Dessutom hade jag en följeslagare under veckan där. Tog honom under mina vingar och visade honom Roskilde. Eller ja, jag vill ta åt mig den äran i alla fall...

Men jag drömde om en trasigare natur, en överbevuxen natur, en vildare natur. Den var främmande för mig, har aldrig sett något liknande. Ändock var allt så bekant. Och så var följeslagaren en helt annan.

Som att stiga in i en helt ny värld.
Som att gå genom en ridå av alger och växtparasiter.
Snårigt och svårt att ta sig fram.
Det var en park, gömd i en annan park i Malmö.
En ny park i parken.
Och jag visade den för någon, en följeslagare.
Han hade vilt hår, oskött skägg, naturfärgade kläder och blåa ögon.
Han liknade min bortgångne bror.
Vi gick tillsammans på en stenmur, höll i trädgrenar för att inte trilla ner.
Lijaner i djungeln, fast vi svingade oss knappast fram.
Grönt i alla nyanser. Även sjön, eller om det var en stor damm, till höger om oss.
Vi gick nyfikna med blöta kängor och fuktig hud.
Vart vi var på väg vet jag inte.
Ibland behöver man inget mål, sålänge man känner sig säker.

Hade en andra dröm samma natt. En våt dröm som aldrig blev särskilt våt. En upptäcksfärd på ett helt annat plan. En upptäcksfärd ur ett oerfaret och nästan lite barnsligt sinne.

Vitt, ganska sterilt rum. Svävande, ingen gravitation(?).
Mörkt hår, ljus hy. En himlakropp.
Hon var naken och det var jag med.
Hon låg stilla och allt var upp till mig. Det var jag som skulle styra.
Benen upp eller benen ner? Hur ville hon ha det?
Ska jag röra henne här eller där?
Jag tittade länge på henne, försökte hitta en lösning.
Nästan som en mänsklig rubikskub. Jag vred och vände på henne.
Hon verkade inte ha något emot min oerfarna närmande,
Hon låg och fnissade ett bra tag åt det.
Jag log med henne. Jag låg med henne!
[Detaljer saknas - Håller dem för mig själv]

Drömmar ur ett nattsinne: Natt 1

Många av mina drömmar handlar om att jag blir jagad av någon illasinnad.
Just inatt blev jag jagad av min pappas vän. Har inget emot honom vanligtvis, men just i denna dröm var han elak, konstig och påfrestande.

Som i många drömmar brukar man inte kunna springa särskilt fort, denna dröm var inget undantag. Inte i början i alla fall. Mitt i jakten, mitt i drömmen, förstod jag att jag drömde. Började klardrömma och följande händer:

Triangelns gamla parkering, nattetid,
En snabb titt över axeln och ser Thomas.
20 meter bakom, kan urskilja ansiktsdrag och detaljer.
Paniken fortfarande närvarande,
Tills klardrömmandet börjar.
Tar tag från fötterna, vaderna, knäna, låren, ryggen och armarna.
Ett skutt som först blir 10 meter högt, landar mjukt.
En gång till. 20 meter denna gång. Landar mjukt.
Sensation, gåshud, eufori.
Gör jag verkligen detta?
Ett hopp till, 50 meter. Malmös nattsilhuett har aldrig varit vackrare.
Purpur, mörk orange och marinblå bakom svarta konturer.
Och Thomas förvånade ansikte nere på marken.
Vaknade med ett leende.