Allt Inuti Är Kärlek - Epok Sjutton

Nycklar på mitt bord.

Det ligger nycklar
på mitt nya bord.
Minns ej hur långt
missöde
det ger.

Inget alls,
för det är bara skrock.
Svarta katter betyder motsatsen,
i alla fall för mig.

Kanske går det
att låsa upp ett svar
i bordet.

:::

Nytt rum, ny ensamhet.

Och allt som förhindrar mitt vansinne
är mitt eviga och segrande lugn.

Jag är omutbar,
orubblig,
en sten,
tålmodig,
slipad i glaciär.

Bring it on.
Ensamhet är inget nytt,
trubbel är intet.

:::

Krypin.

Tillbakadragen i en enkel boning.
En plats till salu.
Du köpte ett rum,
jag är såld.

Hur länge är det temporärt?
Inte ens till för övernattning?

Jag sover ensam i mitt stilla krypin.

:::

Offer.

Ringrostig röst,
han pratar med en cigg i mungipan,
spelar gitarr med oljiga fingrar
och pratar med gåtorna.

Hans tumring blir rostig,
skrapar som flaskhals till tystnad.
Skriver poesi i böckernas blanka sidor,
kastar kastanjer mot bilkarosser.

Faller från taken och lär mig leva,
visar upp tjusiga damer i hattar
och finurliga farbröder utan tycke.

I slutändan segrar han
trots alla offergåvor
och svaren på alla gåtor.

Jag säger god natt och lägger på.

:::

Sover hela dagen,
låter tiden rinna förbi obemärkt,
andas in gårkvällen och vaknar.
Dricker ölslatten från igår,
stiger upp, på jakt efter fler.

Det är en fantastisk kväll
för rester och restfester.

Är inte ett dugg sugen
och somnar om igen.

Ögonblick - Minnen och Iakttagelser

Snöstorm,
iskristaller som små gryn.
Människor jobbar sig fram;
en motorcykel i decimeterdjup
____________sandliknande snö.

Beduiner i karavaner
söker sig till sitt varma hem.

***

Midsommarsjuan.
Rund om fötterna och duggande regn,
regnbåge långt ifrån Malmö Stad, ute på en äng.
Mina byxor vid anklarna och midsommarsol.
Jag skapar en pöl av guld.

En mäktig känsla av frihet.

***

Du och jag.
Omfamnar som vänner gör.
Vi två och en stege till ett tak.
Blind poesi i natten, vi stormas av blåljus.
Två herrar stiger ut, den ene säger han är snut.
Den andre för anteckningar.

Du och jag, nästa gång skrattar vi istället.

***

Onsdag eftermiddag. Tillbaka i hennes säng
med ett vått ansikte. Jag slickar tillbaka.

Ett underligt sätt att visa kärlek på.
Ett underbart sätt att älska på.

Smaksinnet - En diktsvit

Umami.

Smaken vi inte trodde fanns
förrän tiden var inne
att förstå japanerna.

Smaken umami
fanns visst
i alla soltorkade tomater.

Smaken vi inte trodde fanns,
fanns hela tiden
och den var god och färsk.

:::

Sojasås.

Vi äter lunch på en sushibar.
Du gillar egentligen inte sushi, men vi saknar fantasi.
När mitt ris kommer in
dränker jag det i en deciliter sojasås.

Du undrar varför,
jag svarar att jag behöver sälta.
Du är snabb och säger
att jag borde flytta till Island.
Du hävdar att islänningar gillar sälta.

Gillar att äta fårhuvuden,
sälögon, islandsponnyer
och valspäck.
Och du glömmer att jag är vegetarian
men du är förlåten.

Ibland minns jag dåligt själv.
Det är lätt att glömma vissa saker,
men jag minns alltid sojasåsens sälta
och din respons på min utlandsflytt.

:::

Japan.

Sticker bokstavligen ut ur mängden,
flera huvuden längre
och jag följer inga oskrivna regler.
De väser och spottar mot mig.

Tycker om maten,
till min lycka respekterar kockarna mig.
Utlänningar är svåra att tillfredsställa,
de bjuder mig på några omgångar saké.

Maten, smaken,
räddar mig från spottkobror.

Smaken är min vän.

:::

Kockarna.

De bjuder in mig till köket
och visar hur man skär tonfisk.
De bjuder mig på risvin,
jag bjuder på genuint intresse.

De skrattar när jag ger det ett försök,
och jag skrattar med dem.

Kockar liknar mer lyckosamma tanukier
än väsande spottkobror.
Man hyser stor respekt
för de som hanterar smakens poesi.

:::

Fiskaren.

Det går ett par dagar
och på ett par dagar lär jag mig en hel del.

Vi pratar om kockknivar,
klibbigt ris och blåsfiskar.

Sensei, mästerkocken, lyser upp
och drar ut mig till en av deras fisktankar.

Sensei fångar en fisk,
den blåser upp sig till en ballong i håven.

:::

Förlamade smaklökar.

Jag pratar med dig
i telefon
på kvällen
och jag märker hur tungan domnar bort.

Och jag börjar sluddra.
”Bla mour inte blö.”
Sedan faller jag ihop
och slutar andas.

:::

Utan luktsinnet säger du att smaksinnet är ofullständigt.
Det är det sista jag hör.

Hänger på en stjärna

Längs landsvägen,
det knarrar av snö under sulorna.
En väska på min rygg,
fylld av nytvättade skjortor.
Och stjärnorna på en mörkblå himmel.

Vandrar efter de jag aldrig sett förut,
hänger blicken på stjärntecknen
och undrar vad som står skrivet idag.

Jag ser mig om
och stannar tvärt.
Någon går där.
Ett ljus i mörkret,
du tar min hand
och sedan går vi
längs landsvägen.

Två par sulor,
två par ögon
och två par händer
fortsatt genom natten
mot en annalkande gryning.

Den bjuder oss på vårsol.

Fortsättning på "Du är tusen naturfenomen samlade i en".

(Tidigare skrivet)
Du är tusen naturfenomen
samlade i en.

Ditt hår är ängens långa grässtrån
och din näsa en kal bergstopp.
Dina tänder är urgröpta av regnvatten
och dina ögon som änglatrumpetens blomster.
Ditt saliv smakar av tövatten
och dina ögon fångade oändligheten i rymden.

Dina nyckelben öppnar ett himlavalv
och dina axlar är Venus och Mars.
Din andning är som varma vårvindar
och din lukt påminner om kanelträdets bark.
Du har en navel jag vill gömma viskningar i
och dina revben är tågspår jag vill resa på.

Ikväll lyser ditt ansikte helt på himlen
och jag känner mig trygg under dina betraktande ögon.

(Nyskrivet)
Dina händer har fångat mina som ömtåliga regndroppar
och dina fingrar rötter som slår rot i min hud.
Dina underarmar är en trappa till himlen
och dina armveck mjuka som bomullsfält.
Din himmel kramar åt mig
och jag rymmer in i ditt hjärta.

Jag känner mig välkommen att stanna här,
skvalpa omkring i ditt varma blod.
Jag åker med i strömmen i dina artärer,
en behaglig resa genom dig.
Jag smakar av din kärlek
och ger dig ett glas av min egen.

Smaka bara en droppe,
jag tror att den kan göra dig knäsvag.
Smaka bara en droppe
av kärleksvinet som jag pressat ur mig.
Den är endast din,
tappa den på flaska om du vill.

Den gör dig knäsvag.

Så länge jag kan tänker jag skriva naturfenomenen du lyckats fånga.