Vet men ändå inte

Ett verk ett verk ett verk ett verk ett verk
Ett verk ett verk ett verk ett verk ett verk

Det skapades ett verk som skapade från inget från början
Och verket slutade aldrig skapas
Verket skapades ur allting från ingenting och nu finns vi här

Först smälte det ihop miljoner stjärnor som sprängdes som skapade planeter
Och fler stjärnor skapades och sprängdes som skapade vatten
Som i sin tur skapades på jorden som svämmades över
Och sen uppstod det liv i vattnet med syret

Och sen någon stans på vägen några miljarder år efter att verket togs i bruk
Så skapades vi
Människor
Vi är en produkt av allt som ligger i det förflutna

Vi är en liten pixel på tavlan
Vi delar duken utan ram med allt vi kan se
Allt vi vet
Och allt vi inte vet än

Vi är från samma pensel i samma osynliga hand
Vi vandrade tillsammans från en osynlig och oförutsedd fantasi
Till att bli de vi är
Till att uppleva hela detta spektaklet

Många pratar om att de får ont i huvudet av att tänka på allt detta som kom ur ingenting. Jag har aldrig riktigt kunnat förstå dem. Kanske inte förrän nu.

Många pratar om att det inte går att prata om. Jag har aldrig förstått vad de pratar om. Inte riktigt förrän nu.

För nu, just precis nu, i mitt stökiga pojkrum, kom jag underfund med att...
Jag är en produkt av något som hände för miljarder år sedan. Jag bär en pixel i mig som kanske alltid varit densamma. Du bär en pixel i dig som alltid varit densamma.
Vi är pixlar som försöker titta på en bild vi inte kan se.
Vi bär bilden inom oss, bilden som vi slutat se.

Jag började egentligen att leva för en miljard år sedan, men jag har inte varit medveten om min existens förrän nu. Du går omkring i samma gåta.

Mitt liv började för en miljard år sedan, men jag kan inte säga vad som hände innan min födsel och jag kommer inte kunna säga vad som händer efter döden. Jag kan inte säga om jag fortfarande kommer att vara medveten om min icke-existens.

Men jag vet att jag kommer att fortsätta leva, på ett eller annat sätt. För jag skapades för att vara odödlig. Så vitt jag vet finns det inget stopp, bara en begynnelse.

Jag ändrar bara skepnad.
Jag ändrar bara skepnad.
Ena dagen människa
Andra dagen ett strå i stacken.

Om jag bara kunde berätta några generationer framöver
Om jag bara kunde berätta
Att svaret finns framför ögonen på dem hela tiden

Det är dags att sluta leta
Ta en titt bakåt på när vi inte var någonting
Och frukta inget
Vi föddes för att gå förlorade
Fast vi lever ändå för evigt

Slussar

När man finner sitt eko
Fram och tillbaka på samma plats.
När man finner sitt eko i en annan.
När man ser smärtan sippra genom ögonen,
Ekot av en främlings själ.

Vi är ganska lika, allihop.
Vi bär på tyngder som tynger våra själar.
Vi bär på smärtor som gör så otroligt ont.
Vi bär med oss ond, brådskande död.

Att mista en nära till oss.
Alla får uppleva det och vara med om karusellen det innebär.
Bära på tankar som snurrar som snurrar som snurrar.

Samma oro vi bär inom oss.
Sömnlösa nätter vi lägger bakom oss.
Nätter av irrande tankar och moment i våra liv.

Samtidigt i en annan del av världen ligger de två och två.
Samtdigt i en annan del av världen önskar de sig bort.
Samtidigt i en ensam hörna önskar de att de var två.

Jag vill vräka ur mig allt.
Hopplöstheten, sorgen och glädjen.
Hör min histora, här är den.

För år sedan förlorade jag en nära, som jag aldrig stod särskilt nära.
För år sedan stod jag vid kanten av en säng och såg en ta sitt sista andetag.
Att förlora är något jag inte vill vara med om på länge.
Och jag kan inte hjälpa att känna av hur det är att förlora någon nära.

Men jag vet hur det känns, att se någon ta sin väg.
Jag har sett askan spridas i havet, sett moment läggas bakom och sett tårar torka på marken.
Jag har sett tårar torka på marken.

Att förlora någon är det värsta jag vet.
Att samtidigt veta att det är en skrämmande tanke för några är desto värre.
Att förlora en vän eller förlora en som betyder mer.
Öppna sår och salt i hjärtat.
Öppna armar och ett välkomnande.

Hör eller läs.
Jag vill att ni ska veta hur det är att bli övergiven.

Kom tillbaka om du kan.
Kom tillbaka till drömmar och fantasier.
Kom tillbaka i framtiden och visa mig en värld av liv.
Kom tillbaka i drömmar och säg att allt är okej.

Berätta din historia.
Berätta dina hemligheter.
Berätta något jag inte visste
Så lovar jag att allt är okej.

Jag vet att hjärtat översvämmas och att det inte går att släppa ut allt på en gång.
Ge det tid och ge det plats.
En dag kanske vi vågar berätta allt om oss.

Lägg dig ner bredvid och låt det komma, ett och ett.
Skit i spel om att ta ett första steg.
När det väl börjat finns det inget stopp.
Öppna slussarna och låt tårarna rinna.

Berätta från ditt innersta och få tillbaka.
Vi bär alla på vår last.

Några hundra ögon, som sett flera tusen saker, blundar och undrar.

Varje dag känns som ett nytt liv.
Jag glömmer bort vem jag var igår.
In och ut ur liven, in och ut i kläder, gängen, in och ut i språket.
In och ut i dörrar, regn, sol och stjärnor.
Ciggpacke ena dagen, nästa dag en dosa snus.
Öl i kassen en dag, rött vin en annan, vitt en tredje.

Varje dag känns som ett nytt liv.
Jag glömmer bort vem jag var igår.
Kanske springer in i någon man träffat förut.
"Dig har jag träffat innan."
"Är du säker på det? Var och när?"
Inget svar. Inga minnen. Inga påminnelser.
Skepsism.

Varje dag känns som ett nytt liv.
Någon man inte träffar varje dag byter skepnad.
Bittra inställningar.
Gjorde jag något fel? Vad och när?
Eller vad hände i livet som fick en på detta bistra humör?

Ser en bild tagen för ett decennium sedan.
Det enda jag minns från den tiden...
Osynlighet i allmänhet.
Strandfester med bilvarm öl.
Polishelikoptrar ovanför.
Bekanta vars händer jag la mitt hjärta i.
Eldstäder av blöta kvistar.
Hävdelse, visa en man inte är.
Händer sällan längre. Tack och lov.

Inte konstigt att allting är så främmande och förvirrande.
Tror gärna att det finns något eller någon att hålla sig fast vid.
Så att det finns en klarhet och en kontext.
Så att det finns en rot och en krona.

Man föds ensam och i resten av livet förblir det så. Du har bara dig själv.
Fast de flesta vill kanske ändå ha rötter och kontext.
Finn det och behåll det i sådana fall.
Tappar du det, tänk inte mer på saken.
En hård och orättvis läxa.

Jag lever inte mitt liv nu.
Lever långt bort i tid.
Är redan där.
Har redan sett allt.
Inget förvånar längre.