Det är bara en repetition ändå

En repetition till en pjäs som aldrig kommer att spelas upp.
Du vet, livet. Det är det som är repetitionen. Alla misstag och allt. Det blir liksom aldrig en riktig föreställning av den. Det är mer rått på repetitionerna.

Sen kanske inte föreställningen vore den bästa heller, men hur som helst utan fel.

Från någonstans jag inte vet...

"Det är inte bara behov av att sova, äta, dricka, tvätta sig, älska och skaffa skydd mot väder och vind, buller och bilar.
Människan är inte enbart ett djur. Inte enbart arbetskraft.
Hon har psykologiska behov av kontakt och isolation av upplevelser och lek, skapande och skönhet. Hon har behov av att kunna placera ting och händelser i världen i förhållande till sig själv.
Alla dessa behov, och många fler, måste tillfredsställas och helst optimeras för att man ska kunna tala om ett människovärdigt liv. De måste samverka för att enskilt kunna tillfredsställas. Det är viktigare att täcka så många behov som möjligt än att, ekonomiskt och känslomässigt, koncentrera sig på ett fåtal.
Man kan inte ta bort ett eller annat behov och tro att de andra skall klara sig utan.
Man kan inte utesluta kontaktbehovet och tro att människan skall kunna leka, älska och skapa.
Och man kan heller inte förhindra möjlighet till isolation och tro att hon skall kunna hämta kraft och inspiration till sitt komplicerade liv.
Man kan inte skära bort delar av kroppen och tro att den skall fungera som den är avsett, lika lite som man kan ta hjulen av en bil och tro att den skall kunna köra.
Det kan den inte. Den är inte längre en bil.
Människan har ett fysiskt och psykiskt behov av skönhet och naturupplevelser som är biologiskt betingat..."