Nyårskrönika

Januari.
Minns inte snön. Minns bara att jag rände fram och tillbaka, hem och hem. Kaffe och cigg i ett kök jag var välkommen i. Sov i stor säng, mjuk hud. Ändå var jag bortsprungen.

Februari.
Minns snön. Den var djup. Väntade mitt emot en byggarbetsplats många kvällar. Ingen vinterjacka. Samma kläder varje dag. Sov i stor säng. Mjuk hud. Ändå var jag bortsprungen.

Mars.
Ensamhet. Snön var borta, tror jag. Eller så kom den samma kväll. Rökte cigg klockan fem på morgonen, cyklade hem. Har sovit i den sängen sedan dess.

April.
Våren kommer. Blommorna slår ut, för första gången på många år märkte jag av något nytt om våren. Såg dem slå ut. Var på en konstig efterfest i en konstig fylla. Någon pratade om ketamin, sånt man söver hästar med. Står man upp och sover på ketamin? Idiot.

Maj.
Sommaren kommer. Låg på gräsmattan i Folkets Park med öl i händerna. Spelade schack med en vän. Han vann alltid. Det var svårt att vinna när man alltid förlorar, tänkte jag. Konstig magkänsla. Något kommer hända snart. Bevittnar världens sorgligaste majbål.

Juni.
Satt på Kastrup med en bukett i handen. Den vissnade och jag slängde den fyra timmar senare. Samma vecka händer det konstiga. La mig i Folkets Park och spelade schack i gräset. Förlorade varje gång. Minns inte när snön smälte, minns inte när getingarna kom. Drack öl i parken. Antagen till Malmö Högskola. Sol i hjärtat. Nytt motto. Allt som händer har redan hänt.

Juli.
Den konstiga stenen lättar. Nytt kapitel. Kysste en okänd kort därpå. Varför visste jag inte. Det kändes ganska bra i alla fall. Ravefester och svartklubbar. Långa dagar på stranden, solade tills jag nästan fick hudcancer. Har inte kollat upp det än. Kanske nästa år. Testade mig positivt för första gången i skogen till techno.

Augusti.
Väldigt lik Juli. Stort Släp. Satt eldvakt och plockade björnbär till eldsjälar som stannade kvar långt efter att musiken dog. Tango på savannen. Trötta staplade vi hemåt i soluppgången. Kanske var det bara en sommarfling ändå, som gav ganska fina minnen. Förälskad, men inte kär. Australiensiskorna kommer hit. Hittar tillbaka till gamla vänner. Tamburisten försvinner spårlöst. Samma dag som skolan börjar hittas han. Befann mig i Orkanens öga, satt och tittade ut över hamnen. Man är aldrig beredd på död.

September.
Smärtfritt. Nya människor överallt. Nytt kapitel i livet. Allt känns frid och fröjd. Årets höjdpunkter.

Oktober.
Minns inte så mycket. Fler nya människor. Två blåa ögon på Nyhavn. Det var något med blicken men jag lovar mig själv att ta det lugnt. Gå inte i samma gamla spår, det är aldrig bra. Gillra inte samma fällor. Gör allt tvärtom. Gör inget tvärtom.

November.
Lägenhet. Andrahand. Rönneholm. En tillflyktsort för skrivarsjälar.

December.
Skoltrött. Fylla och mörker. Många skratt. Går i samma spår. Gör inget tvärtom. Klockan är nu fem på morgonen. Om ca 17 timmar börjar det nya året. Det känns underligt.

Och otroligt dumt, att sitta uppe klockan fem på morgonen och reflektera över ett gånget år. Det känns dumt att sitta och minnas och tänka tillbaka på alla bra och dåliga saker. Känner mig skyldig på något vis. Skyldig att be om ursäkt. För att ha dykt in och ut ur människors liv och att jag hamnat på samma gamla stigar igen. Känner mig skyldig att göra mitt bästa för att hålla mig kvar i paradiset, i känslan av allt det goda, från förra året. Allt det nya, hålla det nytt.

Om jag ska vara ärlig är jag både besviken och fullkomligt jävla överraskad av 2013. Det har varit det bästa av två världar, och jag är ganska glad att ha upplevt allt. Känns jävligt klyschigt. Jag vet vad jag måste göra, för att vara nära paradiset.

2014.
Vi får se vad som händer.
Och allt som händer har redan hänt. Inte lönt att bli besviken eller överraskad, antar jag. Tänker bara luta mig tillbaka och vara glad. Oavsett vad jag får vara med om kommer det bli kul.

Mikroskop

En cell som bär på virus
Öppnar dödens dörrar
En värdcell för sjukdom

En växtcell som inte får syre
Celler som dör
Mikrober tar över och bryter ner

Synnerver som inte får ljus
Celler i hjärnan som understimuleras
Sätter syncenter i schack

Det börjar som en hostning
Ett frö som planteras i magen och där blommor växer ut ur munnen
Ögon som projicerar ljus ut på väggen

På något sätt
Klarar man sig alltid