Smakprov från en framtida diktsvit

God afton, trogna läsare. Denna måndag kommer ni att få ett smakprov av vad som kommer att bli en diktsvit på 21 dikter totalt. Dikterna rör tre olika ämnen som jag försökt koppla samman med ett tema.

Observera att detta är ett utkast och endast ett utkast. En redigerad och slutgiltig verision lär ni få se i början av Januari, så håll utkik.

Mycket nöje!
/Per Danielsson

---

Här börjar ÄMNE 1.

Förrymd.

Sprang utan att se mig om,
vände kappan efter vinden.
Jag trivdes inte, så jag stack.
Jag var upprörd, så jag stack.

Jag är ett förrymt barn,
slutade lita på människor.
De är bara lögnaktiga,
slingrar sig som ormar, stjäl som skator.

*

Djuriskt beteende.

När jag rymde grät jag,
tjutade som vargarna
och de lockades.

Jag blev tyst när de närmade sig,
sniffade på mig
och möttes av en ledare.
Han slickade på mig och ylade mig välkommen.

Därefter red jag på honom
genom natten
mot någonting nytt.

Jag lärde mig hierkin ganska fort,
jag är trotsallt ett barn av nyfikenhet.

Jag är ett barn av det vilda.

*

Vargflock.

Uppfostrad, uppvuxen, upplärd
av en vargflock.

Jag är fri från vad jag en gång var.
Här finns bara alfahannen att lyda.

Han har sundare förnuft
än alla andra av min sort.

Ett levande exempel
på att demokratin inte alltid är nödvändig.

*

På alla fyra.

Jag revolutionerar evolutionen,
ställer mig på alla fyra och ylar.
Jag är ett förvildat barn
som sätter flykt framför jakt.

Jag är ett bytesdjur,
någon att kunna exploatera, fånga, föda upp.
Men när jag är vild
är jag ett befriat barn.

Här slutar ÄMNE 1.

Här börjar ÄMNE 2.

Ensam Jägare.

Bland träden jagar jag,
halvapan flyr
mellan trädtopparna.
Jag är efter den.

Jag är brun,
smärt och smidig.
Jag har ögonen framåt,
morrhår och en lång svans.

Men jag är varken katt
eller skunk.
Jag är snarare overkligt olik
alla andra djur ni sett.

Mellan två trädtoppar
hugger jag tag i halvapan.
Den ger ifrån sig ett dödsskri
när jag sliter av dess pulsåder.

*

Exotisk.

Paradis,
jag tar med mitt byte
och visar det för
de Första Människorna.

Han erbjuder ett äpple av guld,
jag byteshandlar med ett stycke död.

Paradis,
Han frossar blod och mord,
Jag på girighet
och Hon på en misslyckad flykt.

*

Eftertraktad päls.

Han fick smak för köttet,
vill gärna smaka något nytt.
Han är ute efter mig nu.

Men jag flyr mellan grenarna,
klorna får bra fäste i barken.
Han har precis slutat vara apa.

Dessutom är det vinter i Paradiset,
Han är kall.
Allt mitt hår är eftertraktat.

*

Utrotningshotad.

Snubblar över en död broder,
fastbiten i metall.
En käke utan ansikte, läppar,
endast tänder.

Blodet smälter snön kring honom,
pulsådern har lämnat ett spår.
All värme som spillde ut över allt vitt.
All päls som snart bärs av någon annan.

Något lockade honom,
som också lockade mig.
Ett guldäpple, något gott,
en smak för rikedom.

En lust för girighet blev min broders död.

Här slutar ÄMNE 2.

Här börjar ÄMNE 3.

Sojasås.

Vi äter lunch på en kinarestaurang.
Du gillar egentligen inte kinamat, men vi saknar fantasi.
När mitt ris kommer in
dränker jag det med en deciliter sojasås.

Du undrar varför,
jag svarar att jag behöver sälta.
Du är snabb och säger
att jag borde flytta till Island.
Du hävdar att islänningar gillar sälta.

Gillar att äta fårhuvuden,
sälögon, islandsponnyer
och valspäck.
Men du glömmer att jag är vegetarian
och du är förlåten.

Ibland minns jag dåligt själv.
Det är lätt att glömma vissa saker,
men jag minns alltid sojasåsens sälta
och din respons på min flytt.

*

Umami.

Smaken vi inte trodde fanns
förrän tiden var inne
att förstå japanerna.

Smaken umami
fanns trotsallt
i alla soltorkade tomater.

Smaken vi inte trodde fanns,
fanns hela tiden
och den var god och färsk.

*

Japan.

Sticker bokstavligen ut ur mängden,
flera huvuden längre
och jag följer inga oskrivna regler.
De väser och spottar mot mig.

Tycker om maten,
till min lycka respekterar kockarna mig.
Utlänningar är svåra att tillfreda,
de bjuder mig på tre omgångar risvin.

Maten, smaken,
räddar mig från spottkobror.

Smaken är min vän.

*

Kockarna.

De bjuder in mig till köket
och visar hur man skär tonfisk.
De bjuder mig på risvin,
jag bjuder på genuint intresse.

De skrattar när jag ger det ett försök,
och jag skrattar med dem.

Kockar är snarare lyckosamma tanukier
än väsande spottkobror.
Man hyser stor respekt
för de som hanterar smakens poesi.

Här slutar ÄMNE 3.

Kalla Rummet

Det är svinkallt i mitt rum. Jag bor i Svalöv, på Fridhems Folkhögskolas internat. De är jävligt snåla här på skolan. Snålar på det mesta. Internetuppkoppling, tvättstugorna, information och framförallt värme. Hela korridorer är iskalla. Efter vissa nätter har vattnet i min vattenflaska fått en tunn yta av is. Ibland är jag kall på näsan när jag vaknar på morgonen. Isvatten är ganska gott på sommaren.
Golvet är så kallt att det håller på att dra ihop sig. Ni vet, varmt expanderar, kallt dras ihop. Det är för att cellerna i materialet vidgar och krymper avståndet mellan varandra. Jag vet inte säkert, men jag antar det.
Hursomhelst är det stora vågor i mitt golv. Det kan liknas med en glaciär som sakta men säkert skaver över ett berg. Det är ganska fint och får mitt rum att kännas lite arktiskt.

Jag börjar vänja mig vid kylan. Brukar faktiskt hävda att kyla är behagligare än värme för att det är lättare att värma sig. Det går ju att ha på sig långkalsonger, som förövrigt är ett av världens bekvämaste plagg. De hjälper inte så mycket nu. Istället för att vara iskall från tårna upp till anklarna är jag nu kall upp till knäna.
Likväl är mina händer kalla, hela vägen till armvecket. Det går ju inte att ha på sig handskar när man sitter vid datorn.
Det är tur att jag inte är pianist eller någon annan instrumentalist. Jag hade haft grova problem att ta ett barréackord på gitarren med mina kalla händer. Hela ensemblen hade väl haft problem. Alltsammans hade säkert låtit skit.

Hursomhelst.
Jag har inte sagt till vaktmästaren om att hela korridoren är iskall. Det ryktas om att han är ganska bitter av sig. En gång hade boende i Villan på Brandmannagatan visst klagat på att vattnet for från övervåningens dusch ner till undervåningens kök. Då blev vaktmästaren rasande och skällde ut de boende för att ha misskött sitt hem. De fick rätt och vaktmästaren pluggade igen läckan. Sedan dess har det sprutat brunt vatten ur kranarna i hela huset.
Kroppen behöver koppar, tror jag. Jag menar, om kroppen behöver järn så måste den ju behöva koppar också.
De får snart flytta till Sydhem som troligen blivit renoverat av samma svartbyggare från Polen, eller Balkan, som renoverade hela Nordhem.
Deras duschrum kommer väl inte heller ha något lutande golv så att vattnet rinner ut i själva rummet istället. Kanske till och med köket, ifall de har otur.

Kvällarna och nätterna är värst. Nu när det är vinter sjunker temperaturen till 25 minusgrader. Vet inte riktigt hur kallt det är i rummet. Tätningen i fönstren har dragits ihop, precis som golvet, och det drar nu mellan fönstret och dörren.
Jag har halsduk på mig inomhus, vilket jag inte brukar ha såvida det inte är under fem minusgrader.
Har dessutom börjat äta fetare mat. Har börjat importera valspäck från Grönland. Det smakar skit, men jag måste ju hålla värmen på något sätt. Måste bygga upp underhudsfettet. Måste åtminstone nå runt 20 i BMI för att klara mig hyfsat bra här i kylan.
Försöker ha min värmefläkt igång så mycket som det går också. Den hjälper inte särskilt mycket. Den agerar mer som en stabilisator, vilket inte är mycket att hurra för.

Har försökt prata med mina grannar om kylan, men ingen verkar vara hemma. Knackar på deras dörrar och hör inte ett ljud inifrån deras rum. Får väl försöka en annan dag. Vi måste faktiskt gå enade till vaktmästaren om att det ska bli någon ändring.
Jag menar, den franska revolutionen hade ju inte fungerat om det bara var en som ställde sig mot den franska monarken. Å andra sidan funkade det ju för Che Guevara på Kuba. Fast han kanske inte var någon revoltör. Han kanske var som Stalin; massmördare. De båda var ju kommunister, trotsallt. Kuba är väl inte så tättbefolkat?

Det är natt igen. Klockan är snart ett på natten och om sju timmar ska jag till skolan. Lektionerna är dock oftast inställda på grund av frånvaron av alla de andra eleverna. Det är bara jag och två andra från Malmö som har kommit på tre veckor. Ändå blir lärarna inte glada när jag kommer i tid. De vet väl inte hur det är att sova i ett iskallt rum. Jag har försökt förklara, men de vägrar att lyssna.
Vi brukar få sitta kvar i klassrummet och skriva eller surfa på datorerna. Det finns en hyfsat bra Internetuppkoppling i klassrummet, men ibland vill Youtube-klippen bara ladda in 40 sekunder. Så är det i alla fall efter klockan 16:00. Då blir det också mörkt därutanför.

Ska nog försöka knacka på hos mina grannar imorgon bittiigen. Se om någon av dem vaknar till liv denna gång.

God natt.

Allt Intui Är Kärlek - Epok Sexton

Evig jakt.

Musik spelas upp
som en jakt i mitt huvud.
Som en flykt
ger jag mig in i musik.

Jag tänker
att det inte finns någon
som kan se mig jaga här.

Jag skriver en låttext
om hur det känns
att fly.

:::

Fingertopsssmärta.

Mina nagelband är slitna
efter allt tuggande
på lektionerna.

När jag inte lyssnar
tuggar jag,
ibland så att det börjar blöda.

När lärarna äntligen släpper
för oss att arbeta
läker de.

Och jag skriver.

:::

Hallucination.

Mitt rum vrider sig
ett kvarts varv
och jag befinner mig
mellan vägg och fönster.
De blir golv och vägg.

Det lyser
utifrån
och bländar mig,
exponerar.
Rummet blir gult av skynket.

Det rör sig
i mitt skynke.
Tribalmotiv som fladdrar,
lever sitt eget liv.
Sätts i svängning.

Jag sover
och när jag vaknar
sover jag fortfarande.
Jag är som Alice,
vaken i en dröm.

Det är inte en
kort hallucination
från ingenstans.
Det är en påhittad
verklighet.

:::

Djävulen i vitt
står och ser mig,
kamouflerad
bakom molnen.

Han njuter
av sitt eget verk.
En värld av smuts, förruttnelse,
långt ifrån honom själv.

Hånler mot mig
och pratar med rysk brytning.
”Hur känns det
att bo i ett helvete?”

Jag svarar honom,
drar i en av mina lockar.
”Underbart, comrade.
En gång var jag som du.”

Jag har fler polare.
De är änglar.
Jag har en flickvän.
Hon är en ärkeängel.

:::

Fader Inspiration,
Moder Kreativitet,
Mormor Generositet,
Morfar Ordning,
Farfar Nervositet,
Farmor Sarkasm.

Skapandets Son.

:::

Pang, du är död.

Små ben och en banan.
Jag lekte krig med en frukt.
Siktade på en vän och sa:
”Pang, du är död.”
Ingenting hände.

Benen växte och bananerna blev äckliga.
Jag lekte krig med en frukt.
Siktade på en bror och sa:
”Pang, du är död.”
Hans hjärna la av.

Benen växte mer och bananerna blev vanliga.
Jag lekte krig med en frukt.
Riktade den mot min tinning.
”Pang, du är död.”
Bananen blev mos.

:::

Viadukt.

En stad torkar ur,
regn har slutat falla.
Hon föll för en
som ej fångade upp henne.

Hon fäller tårar
som fyller viadukter.
Hennes sorg
är välkomnad.

En stad översvämmas
via
en viadukt.
Ej längre antik.

Phoenix Leker Översättare: Nine Inch Nails - Terrible Lie

(Hörru Gud) Varför gör du såhär mot mig?
Lever jag inte upp till vad jag var menad till?
Varför sjuder jag av agg?
(Hörru Gud) Jag tror att du är skyldig mig en stor ursäkt.

Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn

(Hörru Gud) Jag förstår inte vad du menar
Verkar som att frälsning bara uppenbaras i våra drömmar
Jag känner mitt hat växa sig allt större
(Hörru Gud) Är denna världen så sorgsen som den verkar?

Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn

Ta det inte ifrån mig, jag behöver dig att hålla tag
Ta det inte ifrån mig, jag behöver någon att hålla tag i
Slit det inte ifrån mig, jag behöver dig att hålla tag
Slit det inte ifrån mig, jag behöver någon att hålla tag i
Slit det inte ifrån mig, jag behöver dig att hålla tag
Slit inte, slit inte, slit inte, slit inte, slit

(Hörru Gud) Det finns inget kvar för mig att hålla hemligt
Jag förlorade min ignorans, säkerhet och stolthet
Jag är alldeles ensam i världen du måste avsky
(Hörru Gud) Jag trodde på dina lovord, dina lovord och lögner

Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn
Fruktansvärd lögn

Du fick mig att kasta bort allt
Min moral lämnad att ruttna
Så många du förrått
Du har tagit allt

Fruktansvärd lögn

Mitt huvud fyllt med sjukdom
Min hud ber dig snälla
Jag står på mina fyra
Jag vill tro så mycket

Jag behöver någon att hålla tag i
Jag behöver någon att hålla tag i
Jag behöver någon
Jag behöver någon att hålla tag i

Jag ger dig allt
Mitt fina allt
Hörru Gud, jag vet verkligen inte vem jag är
I denna pissiga värld

Phoenix Leker Översättare: Nick Drake - Been Smokin' Too Long

Tja, jag vaknar upp på morgonen
Tittar på min klocka
Det är långt efter middagstid.
Vet att jag är sen till jobbet

Säg mig, säg mig,
Vad har jag gjort fel?
Ingenting går min väg
Måste vara att jag rökt för länge

Tja, jag går för att göra lite frukost
Men jag har ingen mat
Tar mig en dusch
Men vattnet känns obehagligt

Säg mig, säg mig
Vad har jag gjort fel?
Ingenting går min väg
Måste vara att jag rökt för länge

Jag har opium i skorstenen
Inget annat liv att välja
Mardröm gjord på hasch-drömmar
Har djävulen i mina skor

Säg mig, säg mig
Vad har jag gjort fel?
Ingenting går min väg
Måste vara att jag rökt för länge

Tja, när jag röker
Lägger min oro på hyllan
Tänker inte på något
Försöker inte se mig själv

Säg mig, säg mig
Vad har jag gjort fel?
Ingenting går min väg
Måste vara att jag rökt för länge

Tja, i denna bluesen jag sjunger
Finns ingen läxa att lära sig
Gå inte omkring och rök
Om du inte vill bli bränd

Säg mig, säg mig
Vad har jag gjort fel?
Ingenting går min väg
Måste vara att jag rökt för länge

Sexton. Augusti. Tvåtusennio. Klockan 19:57.

Kom till Svalöv idag, efter många om och men. Mattias slingrade sig undan att skjutsa mig och min packning med ursäkten:
”Jag är bakfull” och ”min pappa vill inte att jag ska köra”.

Han festade igår, det var ju ändå lördag och vi pratar ju faktiskt om Mattias. Han kanske talade sanning trotsallt. Fick istället göra det bästa av situationen och missa tåget med trettio sekunder för att sedan bli förvirrad och hamna i Helsingborg.

Jag måste få skylla på Skånetrafikens personal. När jag frågade dem vilket tåg jag skulle ta hade jag själv större koll på läget än vad de hade. Att rådfråga dem var som att mörda sitt sunda förnuft med en vätebomb av idioti.
”Du är ju helt bakom flötet,” sa jag och sparkade på min packning i ilska. ”Du har inte funderat på att byta jobb eller kanske gå om skolan?”
Killen, iklädd en såndär fruktansvärd reflexväst och snakebite-piercing i underläppen, blev mest besvärad, fnös åt mig och gick därifrån. Jag kastade hans hopknycklade tabellhäfte efter honom men missade.

Nog om det. Jag är framme och mätt i magen. Tog en pizza på Svalövs kanske enda pizzeria, ”Rondell Pizza”. Vilket jävla namn. Ibland förstår jag mig inte på småorter och deras namn på restauranger. Jag menar, hur klokt är det att döpa en restaurang efter en cirkulationsplats?

En gång besökte jag och Mattias en restaurang i Sölvesborg med namnet ”Rundella” eller något liknande. Den låg också vid en rondell, tydligen stadens första och enda, och hade en slags hill-billykänsla över sig. Hade detta varit USA hade stället varit fullt av lastbilschaffisar. Tyvärr bor vi i Sverige och som tur är låg hela restaurangen öde. Hoppet om att det var den enda restaurangen döpt efter en trafikterm dog med besöket på Svalövs lokala pizzeria.

Plötsligt slår det mig hur annorlunda människorna är här från vad de är i Malmö. Bakom disken på pizzerian står en tjock liten blond tjej med glasögon och tar emot beställningar. Hennes medarbetare, kanske till och med chefer, är invandrare och byter av svenskan med sitt hemspråk. Hon skär sig med de andra och jag undrar om hon verkligen är anställd här.
”Har du beställt?” frågar tjejen bakom disken. Så fort hon öppnar munnen förstår jag att hon är mentalt handikappad.
Två unga killar kommer in samtidigt in och ställer sig bakom mig i kön.
”Öh… Har ni något vegetariskt?” undrar jag och skrattar inombords åt den bisarra situationen.
”Ja, fem sorter, faktiskt.” Hon försöker framstå som duktig med sitt påstående och jag brister nästan ut i skratt.
”Okej… Jag tar den första. Verodura… Verdura. Hur säger man?”
Undrar varför det alltid verkar som att pizzor fått namn efter ett påhittat italienskt ord. Varför ska allt man ser ha så jävla konstigt namn i denna slitna by?
”Sextiofem kronor, tack.”
Jag betalar kontant.

Jag slår mig ner vid ett stort bord inne i hörnet, breder ut mig och lutar mig tillbaka i stolen. Väntar på min pizza och det börjar vattnas i munnen.
De två killarna bakom mig i kön får dela på ett litet bord och jag märker hur deras hatiska tankar om mig sakta sprider sig genom rummet. Jag låter mig inte bli obekväm i situationen och behåller lugnet och min ödmjukhet utåt.
Den ena killen är klädd i blåjeans och en blå tröja. Hans fingrar har blåmärken under naglarna efter diverse klämolyckor som bonde. Han är ganska grov i sitt sätt att vara och helt klart den ledande personen av de båda.

Den andre ser ut att vilja vara allt förutom en småstadskille. Han har färgat hår, mörka kläder, piercing i både läpp och ögonbryn. Lyssnar säkert på Takida när han sitter ensam hemma framför datorn och raggar på småtjejer på Snyggast.se’s chatt. Allt han önskar sig är att flytta till Malmö.
Men om och när han väl gör det kommer han att flytta tillbaka till Svalöv för att han blev mobbad på Möllan. Framtiden ser inte särskilt ljus ut för någon av dem.

Pizzan är klar och den mentalt handikappade tjejen serverar mig med en gigantisk pizza. Jag lägger ett snitt i mitten av den och funderar på hur i helvete jag ska få ner den här besten. Jag äter tre kvartar av den för att inte känna att det var slös med pengar.

Jag kommer tillbaka till mitt rum och slår mig ner för att läsa ”Fear and Loathing: On the Campaign Trail of ´72” som jag fått låna av en god vän när ett tiotal elever skriker och kramar varandra utanför mitt fönster.

Allting med idag känns som en jävla snedtändning. Jag undrar om min tid i Svalöv kommer att fortsätta präglas av dessa galenskaper. Jag undrar om jag behöver vara berusad 24/7 för att klara mig genom detta året med livet i behåll.

Varför inte? Varför inte vara berusad 24/7? Det kan bli ett fantastiskt fruktansvärt äventyr.

Det knackar på dörren. Jag öppnar och utanför står en kille i grå mössa och långt hår.

”Välkommen till Svalöv.” säger han.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Femton

Napoleon.

Hon har övervunnit mig,
hon fick mig att kapitulera
genom hennes vinst acceptera.

Jag är ej förtryckt,
är knappast en toffel.
Och om jag är, är du en sabotör.

Hon är som Napoleon,
lika storartad
men förtrycker aldrig.

Visa mig ditt imperium.

:::

Ej bortglömd.

Mitt minne svek dig aldrig.
Mitt minne svek mig nästan.
Jag svek dig.

Du är ej bortglömd.
Du är aldrig det.
Ibland tänker jag inte på dig,
det är allt.

Jag tänker gärna på dig igen.
Nästan som jag brukade göra.

Men nu är allt annorlunda.

:::

Puls.

Av, sedan på.
Ut, sedan in.
Upp, sedan ned.
Med, sedan utan.
Till, sedan från.
För, sedan mot.

Dit, sedan tillbaka.

Allting pulserar.
Ibland.

:::

Annorlunda.

Jag ser på er,
tänker att ni
borde ta ner era händer.

Ni ser ut som dirigenter
som dirigerar en grupp idioter.
Era ord blir meningslösa.

Livet är en scen
och ni har inget att dölja.

Jag blir lätt kaxig.
Förlåt mig.

:::

Ett knippe glädje.

Ibland undrar jag
ifall jag är bättre
på att vara ledsen,
eller känna sorg,
eller hat och bråk.

Jag är ett knippe glädje.
Det är därför jag ler,
gläder mig åt varje dag
och smiter undan konflikter.

Smyger iväg ett knippe glädje
till skuggornas land.

:::

Solist.

Du slår dig fri.
Står för dig själv.
Du bryter dig loss,
som isbergen från antarktis.

Men även du smälter bort,
Solist.
Smälter bort på mentalsjukus,
Sociopat.

:::

Authority is
the mask
of violence.

And he keeps it on,
always wearing that grim mask.
‘Cause violence needs to carry out its task.

Authority is
the mask
of violence.

And sometimes the face
wears itself on me.

:::

Vitt lakan.

Spiller rött.
Min enda tanke är nött.
Tydligt använd,
kärnan synligt bränd.

Göm er, ni som kan.
Jag ser er genom ett vitt lakan.

Jag släcker mitt rum
när natten äro ljum.
Jag är din att bli gjord.
Säg mig, när blir jag smord?

Göm mig, medan jag kan.
Jag gömmer mig under ett vitt lakan.

Du får världen på lut,
jag försöker ditt ljus blåsa ut,
men min tanke den brann,
när dina tårar över en kind rann.

Göm dig, nu när du kan.
Jag ser dig inte genom mitt vita lakan.

:::

Aldrig tystnad.

I mig råder ständigt oljud.
En ton av hög sort
ekar i mig.
Sätter mig i ett fängelse.

Säg mig, gungar du
i samma höga frekvens?

Fight fire with fire,
botar oljud med oljud.

:::

Sömnlöshet.

Den förtär mig från hjärnan och ut.
Lyssna på mina ord, för jag vet inte alls vad jag säger.

Jag är sömnlös och ger mig in på att försöka förstå
mina medmänniskor
och allt jag koncentrerar mig på
är att klockan slagit
ett varv för mycket.

Så slår timvisarna mig,
utifrån och in,
att mens och bipolärtsyndrom
har något gemensamt.

Och att sömnlöshet och paranoia
går hand i hand.

Så säg mig då, herr Sömnlös,
varför bry sig så helhjärtat
när du egentligen vaktar det
genom oändligthet?

Ensamhet.

:::

Missbrukare.

En gång var jag hög,
det var jag.
Det var kul och chill,
oftast fick jag mitt knark
för mig själv.

Men tiden går ju,
och fler förstår vilken effekt det ger.
Vi måste ju dela.
Alla vill ha henne för sig själv.

Så hon är väl ett slags knark
och alla runtomkring
grova missbrukare.

De sa att
”Det högsta hög
kan nås utan knark”.

Men om kärlek är ett hopkok,
av allt,
så borde det ju finnas
beroendeframkallande egenskaper hos henne.

Och jag tar ett bloss till,
hon frågar om jag kan sluta,
så jag frågar väggarna.

:::

Fastsydd.

”Jag skulle ju…”
”Vet du vad som hände?”
”Avbrott är vad som hände.”
”Nej, något som är för stort
för att sättas som text.”
”Och det tog så lång tid
att jag glömde vad jag hade att säga.”

Min mun är fastsydd.
Sprättare, vart är du?

:::

CTRL+Z.

Ångra.
Ångra!

För jag är knappast arg,
ledsen eller något i den stilen.

Jag är glad,
och jag vill ångra
allt du nyss läst.

Kom ihåg att jag är
undertecknad med signaturen
”Glädje Skratt”.

Tomtens Existens

MAN 1:
Menar du allvar? Tror du verkligen på tomten?

MAN 2:
Javisst gör jag det. Det har jag gjort hela mitt liv.

MAN 1:
Jag trodde man slutade tro på honom när man konfirmerade sig. Kanske till och med tidigare än så. Det gjorde i alla fall jag.

MAN 2:
Underligt. Varför då? Han är ju en sådan trevlig man. Han ser ju så trevlig ut i sitt vita skägg och sin röda klädnad. För att inte tala om hans luva.

MAN 1:
Absurt. Han är ju snarare skräckinjagande än ljuv. Alla hans dubbelgångare. Utklädda fåntrattar. Min faster, till exempel.

MAN 2:
Underligt. En kvinna under skägget. Hur i helsike kom hon undan med det?

MAN 1:
Hon gjorde till rösten och hade mask. Usch, den där absurda masken, som hämtad direkt ur Romantiken.

MAN 2:
Det var ju synd att det var din faster. Till oss kom den riktiga tomten varje år.

MAN 1:
Omöjligt. Hur kan du vara så säker på det?

MAN 2:
Jag såg honom komma i sin släde.

MAN 1:
Hans släde? Den där som dras av renar med röda mular över himlen? Hans riktiga släde med flera ton julklappar och ett ton röd gubbe i? Vilket skitsnack.

MAN 2:
Exakt! Han landade på vårt tak och hoppade ner i vår skorsten. Varje julaftonsmorgon.

MAN 1:
Så han for ner genom skorstenen? Omöjligt. Är du säker på att du inte talar ur röven?


MAN 2:
Fullkomligt säker. Jag såg honom med mina två egna ögon.

MAN 1:
Omöjligt. Du är ju helt från vettet. Fotograferade du honom aldrig?

MAN 2:
Att jag aldrig tänkte på det. Fasiken. Det hade förklarat en del om hans existens för tvivlare som du själv. Dessutom hade jag kanske tjänat storkovan på det också.

MAN 1:
Ja, det är ju lätt att tänka i efterhand. Fast du hade kanske förstört för japanerna. De tror ju att jultomten kommer från Finland.

MAN 2:
Underligt, han bor ju på Nordpolen. Vad vet de om tomten, egentligen?

MAN 1:
Det är i alla fall kul för dig att du inte är den enda troende. Det skålar vi för.

MAN 2:
Hur hade jag kunnat bevisa att det var den riktiga jultomten på fotografiet och inte en av hans miljontals dubbelgångare?

MAN 1:
Gör som min bror gjorde.

MAN 2:
Då hade jag ju bara fått träkol i strumpan och kanske förstört hela julen. Jag kan ju försöka i år-

MAN 1:
Ge dig. Han finns inte. Det är fysiskt omöjligt för gubbstrutten att besöka vartenda barn i hela världen på en dag. Även om han hade försökt hade han säkert dött av utmattning med tanke på hans kroppsbyggnad. Sedan skulle flera andra scenarion kunnat inträffa också. Tomten hade till exempel kunnat krocka i luften med ett flygplan eller ett UFO. Ingenting är ju omöjligt-

MAN 2:
Utomjordingar? Sånt trams tror jag inte på.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Fjorton

Slav.

Slav
slav
slav
slav
slav.

Prestera
prestera
prestera
prestera
prestera.

Göra
och vara glad med det.

Glad med prestation,
annars oförmögen,
ångest.

Prestationsångest.

Stånd,
välstånd,
diska
städa,
skriva,
slava,
prestera.

Leva.

:::

Borde.

Borde komma oftare,
komma mer sällan,
komma mindre.

Borde skriva mer,
tänka mer,
tycka mer.

Borta sluta trycka ner,
hata mindre,
älska fler.

Borde oroa mig mindre,
blåsa upp mig,
slåss.

Borde be till Gud,
be om nåd,
be om råd.

Borde sluta tvivla
på den jag är.

:::

Väska.

Jag bär en väska
i mitt förflutna.
Den syns inte på röntgen,
följer med osynlig in i planet.

Jag är en självmordsbombare,
tar en explosion ombord.
Jag är en synd,
syndad i mitt förflutna.

Jag skyller på tekniken.
Det är för enkelt att spränga plan.

:::

Ångmaskin

Bränslet är slut.
Min Ford Mustang har dött,
ingen stake kvar i dess motor.
Och vi är ute i vischan,
inget bränsle har jag.

Inget socker till min tank,
hålls i schack av bondtölpar och torn.
Står i schack matt på vischans bräde.

Jag är tom,
mina tankar drivs av ånga.
Jag är en ångmaskin,
driven av vatten.

:::

Tvivel.

Kastar mig ut i allt nytt,
och när de blir äldre
tvivlar de.

Allt nytt är tvivel,
är allt jag känner.
Framtider passeras,
jag är först över mållinjen.

Tvivel är mitt nya mål.
Mitt mål skall krossas.
Och jag blir först över mållinjen
i loppet om att krossa tvivel.


Hon ler.

Det finns människor i tillvaron,
bittra utan skäl,
glada utan själ,
och min tunga står på ständig vakt.

De har hål i magen
vad gäller genusfrågor.
De har aldrig någonsin lett
utan vidare fundering.

Jag har hunnit få nog
och hon är en sattelit
som sänder glädje
utifrån rymden.

Monolog - En medelålders bitter man efter en halvbiografisk tågresa.

Jag gick precis av tåget. Har precis hunnit checka in. Åkte från Stockholm. Och vilken jävla resa det var. Ingenting gick rätt till. Först och främst fick jag en dålig plats, en gångplats nära bistrovagnen. Jag hatar när jag inte får fönsterplats. Ibland brukar jag faktiskt be den som sitter bredvid byta med mig. Det brukar gå att förhandla sig till den, men inte denna gång. Denna gång satt det en jävligt jobbig tjej bredvid mig. Hon kunde inte hålla käften och luktade illa i munnen. Jag försökte fortsätta med min bok på laptopen, men hon envisades, såklart, om att prata om sitt ointressanta liv.

”Jag ska till min kille i Ängelholm. Han har en epa-traktor… Trimmad, förstås. Vi brukar åka ut i skogen och hångla. Sen kör vi drag-race med moppekillarna. Ja, deras mopeder är ju trimmade också, förstås. Fy bubblan vad de kör, helt sjuka i huvet. En av dem trillade i en sväng. Rakt ner i diket och halshöggs. Hans huvud rullade ut på vägen och vi råkade köra på det. Ja, fy bubblan…”

Och om hon väl frågade om mitt liv struntade jag i att svara. Jag var inte på humör, helt enkelt. Gissa om hon gick av innan mig…

Jag förstår inte. Borde man inte kunna bestämma plats när man beställer biljett? Man kanske kan det, har aldrig gjort mig besväret att kolla upp det. Nästa gång köper jag istället en biljett i förstaklass.

Det finns många fördelar med att sitta vid fönstret på tåget. Man slipper till exempel få kaffe över sig. Javisst, självklart snubblar någon i gången på väg ut från bistron och spiller skållhett kaffe över mig. Över en av mina finaste skjortor och mina finaste kostymbyxor. Jag var nära att slå killen på käften, men han bad om ursäkt. Mitt samvete hade inte förlåtit mig om jag slog honom på käften. Han har dock jävligt tur att jag hade stoppat undan min dator då. Då hade mitt samvete inte haft någonting att säga till om. Och riktigt gott hade mitt samvete mått om jag hade fått byta plats med grobianen bredvid så att hon kunde få kaffet över sig istället.

Jag var ju tvungen att byta kläder, förstås. Först fick jag rota efter något anständigt att ha på sig i resväskan uppe på väskhyllan. Sen fick jag tränga in mig i tågets illaluktande, trånga, äckliga toalett och krypa ur de våta kläderna. Romantiskt, va?

Nåväl. Det är i alla fall skönt att vara tillbaka i Malmö. Piccolon har precis tagit mina väskor och om en timme ska jag intervjuas av Sydsvenskan.

Fan, jag behöver en öl för att stilla mina nerver.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Tretton

Måndagskvällsfunk.

Bussen lunkar framåt,
Genom mörkblåa gator,
Bortåt hemåt
Mot något nästan främmande.

Funderar över hud lenare än silke.
Den vandrade en lång väg
Rakt in i min famn.

:::

Tar mig med storm.
Jag blir häpen av hennes
närvaro.

Tar mina andetag ur mig,
gör dem till sina egna.
Håller mig inne.

Jag är en båt på ditt hav,
gungar mig fram över din våg.
Genom tid.

Odödlighet?
Månens kärlek till Solen.

:::

Tio sätt att piffa till Skånetrafiken på…

1. Klädsel enligt högtider. Jag vill se en chaufför utklädd till pirat under halloween-veckan.
”Arr! Välkommen ombord, landkrabbor. Nu lättar vi ankar!”

2. Konduktörer som ritar smileys istället för tråkiga bockar á la skolfröken.
(Jag provade. Det fungerade bra. Jag fick dock ett hjärta istället.)

3. Guerilla-reklam.

4. Alla anställda pratar rövarspråket.
”Nonya roresosanondode.”

5. Blingfälgar på alla bussar.

6. Temavagnar på tågen, högtider etc…

7. Anställa musiker som spelar för resenärer.

8. Roligare stationer.

9. Alla åker gratis under en rusningstimme per vecka.

10. Speglar istället för fönster, då går det att spionera även på dagtid.

:::

Hur att…
…få allting att lösa sig – Med tankekraft.
…sabba sitt liv – Vakna på fel sida varje morgon och sedan inte vända sig under dagen.
…älska sin flickvän – Älska tillbaka.
…kamma luggen – Kamma framåt.
…få en bra plats på tåget – Gå ikapp en dörr.
…äta sallad – Med fingrarna.
…äta en caesarsallad – Utan kyckling.
…få ögonkontakt – Le.
…le – Spänn överläppen.
…bli röd i ansiktet – Bli andfådd.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Tolv

Storm.

Dagens träd
skiner med endast ett blad.
Gult blad
svajar i den sömniga höstvinden.

Den är kall,
ändock varmare än fjolårets.

Gult blad
svajar på dagens träd
i takt med en kråkas vingslag.

:::

Kroppen.

Kroppen är det
som ska utföra
själens handlingar.

Kroppen är det
som tillhör mina sinnen,
med kärlek.

Kroppen är det
som jag ser in i
när jag märker jag handlat fel.

:::

Magi.

Jag skapades för att älska
magi i alla dess slag.

Tankekraft, en slags magi.
Man drar åt sig
allt man tänker.
Tankekraft är universum,
kosmos,
kaos,
stjärnor
och stjärnstoff.
De förverkligar magi.

Och det är en hemlighet
jag försöker dela med mig.
Värd att dela med sig.

Allt jag möts av är
att bli anklagad för ignorans,
humbug,
bedrägeri
och lurendrejeri.

Det funkade för mig,
tankekraften,
magin,
så varför skulle det inte fungera
för dig?

Jag skapades att älska
magi i alla dess slag.

Kalla mig tokig,
Men jag skapades att älska
magi i alla dess slag.

:::

Undrar.

Jag funderar över konsekvenser
för något jag ej än gjort.

Undrar om ni tolererar
att jag försvinner
in i mitt eget huvud,
in i en värld i enighet,
för en dag.

Låter ni mig utforska min hjärna?
Skänker ni förståelse för min nyfikenhet?
Dömer ni mig för något jag stoppar i mig?

Jag närmar mig
med nyfikenhet.
Tillåter ni mig
utforska universum
och det undermedvetna?

:::

Lyssna.

Jag pratar,
ingen censur
mellan mun och hjärna.

”Du, lyssna,” säger jag.
”Jag vill berätta något viktigt för dig.
Mitt mål i livet är att äventyra,
utforska allt mellan himmel och sinne.”

Du lyssnar.
Du svarar.
”Det är okej, så länge du kommer tillbaka.
Helskinnad.”

:::

Paul McCartney.

Drömde en dröm om McCartney
och Keith Richard inatt.

De kom ur kronprinsen,
från botten av samhällsskiktet.
De klev över mig,
först han från Rolling Stones,
sedan han från Beatles.

Jag högg tag i McCartney,
drog ner honom till mig
och sa med sensuell röst:
”McCartney, låt mig visa
att jag kan skriva låttexter.”

Keith gick sin väg.

:::

Förälskad.

Låg en hel kväll under hennes täcke,
nyvaken mitt i natten.

Ögonen sved och de hade påsar.
Jag gick hem med glädje i magen.

Ögonen sved.
Hon, månen,
bländar mig med sin skönhet.

:::

Pinball!

Stones
and
bones.

Upp med kulan,
tilt,
in i det blinkande k:et.
Skillshot, 1 000 000 poäng.

Vidare neråt,
fort upp igen,
tillbaka.

In mot tornet.
K
E
Y

Tornet öppnar
för ännu 1 000 000 poäng.
Och jag vinner ett spöke.

:::

Nej, ja.

Nej. Jag tänker låtsassura.
Nej. Jag tänker vara arg.
Nej. Jag tänker inte krama om dig.
Nej. Jag tänker låtsassura.

Ja. Jag tänker få dig att skratta.
Ja. Jag tänker vara lustig.
Ja. Jag tänker krama och pussa på dig.
Ja. Jag tänker få dig att skratta.

Nej. Jag tänker vara låtsassur.
Ja. Jag tänker brista ut i skratt.

Ja. Jag tänker få dig att skratta.
Nej. Jag tänker inte flytta från din famn på ett tag.

Frågan Om Där

Frågan om där.
Jag vill besvara frågan om där.
Vad är där?

Där är allt som inte är här.
Men det är inte så enkelt.
För här kan vara där för dig.
Men vi är alltid här
aldrig riktigt där.

Där är ett mål
att bli här.
Men alltid när man är här
finns det ett annat där.

Att ta sig från hit
till dit
är vad man gör det till.

Här är nu
Och där är livet.
Och allt där mitt emellan
Är till vårt förfogande.

Ingenting är förutsatt.
Här är en födsel
Där är dit döden tar oss,
till nästa här och där.

Frågan om där?
När jag tänker på där
tänker jag på något som är ute i rymden.
Där finns ishav av metan,
kallare än vad vi kan föreställa oss.
Kallare än mina fötter
som går på den där planeten.
Ibland.

Frågan om där
är ett svar vi kan hitta här.
För här har vi allt
och ingenting.
Du och jag
är här och där.
Du och jag
är ensamma och tillsammans.
Där och här
är du och jag.

Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.
Frågan om där.

Frågan om där.
Där var jag en gång,
då jag var i ett här
som nu är ett där.

Där är det förflutna och det framtida.
Där ska jag bo.
Där har jag bott.
Därifrån kommer jag.
Det är där jag vill vara.

Där är en plats
jag inte sett än.
Där är en del av mig
jag inte tillåtits upptäcka än. För djupt inne,
bakom mina slutna ögon,
finns det rum jag inte öppnat dörren till.
Och det känns som att besvara frågan där
ligger en lång bit in
i ett av dessa rum.

För nu tar mina slutna ögon mig
till där svaret finns.

Stigar - John Blund Dödar

John Blundh var en gång ute
På en lång kvällspromenad
När månen tittade förbi.

– Vad gör en man som du ute
När alla andra ligger inne?
Sa ansiktet
Framför stjärnorna.

– Jag är på väg mot skogen
Där alla trodde
De skulle slippa mig.
Svarade han
Och laddade sitt gevär
Med odödlig ammunition.

Skogen skriker av smärta
Från folk med tusen år
På nacken.
De far omkring,
Hoppar,
Lyser,
Skrattar,
Skriker.
De är lyckliga,
Ty en viss Herr Död
Tvingade de att för evigt
Vandra mark.

Månen gömmer sig
När Blundh närmar sig
Den dömda dungen.
Han siktar på de lysande,
De glada,
De skrikande
Och trycker av.

Nöjd och belåten
Vandrar John Blundh,
Den sömnlösa Cowboyen,
Sin väg
Norrut
Med blog på händerna.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Elva (Och En Halv)

En vacker dag
stapplar jag omkring
på mitt rum
i totalt mörker

En vacker dag
stapplar jag omkring
i mitt rum
i mörker.

En gång trampade jag
på fingrar
som låg utspridda
på en hand
på det kalla golvet

Jag hade sönder något.
Något jag alltid kände
att jag skulle ha sönder.
Men.

Men det är bara fingrar
som pratar med mig
genom qwertryts magi.

En vacker dag
förstår jag mig på
qwerty.
Men aldrig wasd.

:::

Jag har världen framför mina fötter
och tar aldrig chansen att göra den till min.

Jag har världen framför mina fötter
och alla tror att jag är en Gud.

Jag har världen framför mina fötter
och alla ser upp till mig, till mina ögon i skyn.

Jag har världen framför mina fötter
och jag ser ner på alla.

Jag har världen framför mina fötter
och jag trampade sönder ett kvarter.

Jag har världen framför mina fötter
och allt jag gör är att trampa på den.

Jag har världen framför mina fötter
och tar aldrig chansen att göra den till min.

:::

Varför blundar jag när jag måste se
svart på vitt?
Varför blundar jag när jag måste se
svart på vitt?
Varför är jag
rädd för färg?

Svart är inte en färg
Svart är svart och ingen färg.

Svart är en icke-färg
som täcker allting
och blå en blandning av sig själv
som täcker allting.

Svart är inte en färg
Svart är svart och ingen färg.

Och när var vitt något varmt?
När var vitt något vi inte behövde känna oss nakna i?

Ögonvita,
jag är blodsprängd
i mina ögon.
Har blundat för länge.

Och när var vitt något varmt?
När var vitt något vi inte behövde känna oss nakna i?

Färg.
Varför är jag så rädd för färg?
Har blundat för länge.

:::

Happiness only real
when shared.
- Chris McCandles, a.k.a. Alexander Supertramp

Glädje
kommer inte som
ord eller tal till mig.
Glädje
kommer som
kärleksfulla blickar
och händer
som vandrar över min rygg.

Glädje är
hudsinne för mig.

:::

Grattis på din födelsedag, Farkas.
Hade jag kunnat hade jag bakat
en tårta av unga björklöv åt dig.

:::

Sitter och dricker kaffe
läser kalla nyheter.

Jag spiller mitt kaffe
och ser nöjt på
när nyheterna suger åt sig
det varma.

:::

Du är tusen naturfenomen
samlade i ett.

Ditt hår är ängens långa grässtrån
och din näsa en kal bergstopp.
Dina tänder är urgröpta av regnvatten
och dina ögon som änglatrumpetens blomster.
Ditt saliv smakar av tövatten
och dina ögon fångade oändligheten i rymden.

Dina nyckelben öppnar ett himlavalv
och dina axlar är Venus och Mars.
Din andning är som varma vårvindar
och din lukt påminner om kanelträdets bark.
Du har en navel jag vill gömma viskningar i
och dina revben är tågspår jag vill resa på.

Ikväll lyser ditt ansikte helt på himlen
och jag känner mig trygg under dina betraktande ögon.

Så länge jag kan tänker jag skriva ett naturfenomen du lyckats fånga.
Minst ett om dagen.

:::

Främmande rum med främmande folk

och överallt sprudlar inspirationen.

De är alla anonyma.

De är alla som mig.

Måste stämma någons fiol.

Det gör mig nervös att ta i så förbannat

på något som är så ömtåligt.

Och skillnaden är att de använder noter för att skapa konst.

Jag använder orden mitt bland dem.

:::

Piracy of her life
Busting her out of a jail
Forcing her to live lawless
Making her the newest crew member

Piracy of another life
Highjacking her feelings
Making her thoughts plunge
In rough seas ruled by sharks

Piracy of a person
Not taking part of a partnership
Just sharing time
Like I share my data

Partnership is a crime
Piracy is not
Here, take my data
Plunge it in the rough sea

:::

Piracy
Piracy
Oh all this rum
Rough sea of Thoughts
Rats come aboard

Piracy
Piracy
Oh all this rum
Rough thoughts about
How to come home

Sea
Sea
Oh all these waves
Feet find no place
Feet find no place

Waves
Waves
Making me sick
Spew out the rum
spew out the rum

Land
Land
Oh this is ground
Face the ground
Face the ground

:::

Sometimes I swim
In the Sea of Thoughts
Only to be eaten
By sharks

Sometimes I think of birds
Losing their wings
And crashing against
My window

Sometimes I think of people
Which I once lost
To come
To be tossed again

Sometimes I think of trees
Spreading seeds
In the wind
Fullfilling their needs

:::

Hey swine,
I can see you
In ones and zeroes.
I can see you flashing.

I can see you, swine.
Exposing your fat belly
To the world,
Just for the kicks.

I can see you, swine.
How you hide behind your screen,
Fishing for the weak
With the tales of your rod.

Hey swine.
I can see you
In ones and zeroes.
I just screen capped you.

Hey swine.
I know who you are
Behind the screen
And I see myself.

:::

Walking hungry
Craving for more
Shaky legs
Rattling bones

Eating my own flesh
To glut myself
Filling out the holes
With my own flesh

Boney fingers reaching for you
My thumbs have scars
From trying to reach someone
I didn't found

Eating my own flesh
To glut myself
Filling out the holes
With my own flesh

And I reached you
And I reached you
From the shadows in which I hide
Food for me, they can provide

Boney fingers reaching for you
My thumbs have scars
Frozen I lay them
Upon your warm chest.

Den Gröna Flamman

Bestämde mig för att spendera en onsdagsförmiddag med Mattias och Gustav för att musicera en av mina dikter.

Et voila!
Låt där bli musik.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Elva

Sällsam.

Det finns inga mandarinänder kvar.
De har flytt.
Det finns knapp svarta svanar kvar.
De är sällsynta.

Du är vacker,
omtänksam,
rak,
svår,
lätt,
sällsynt.

Och våra möten
är sällsamma.

:::

Nu.

Är en tid igår,
en evighet imorgon,
ensamhet i samtiden.

Nu är längtan
till imorgon.
Saknaden till igår.
Kryddan till igen.

:::

Hur.

Jag blundar,
lever mig in,
stannar där.

Fast, med en blick.
Utan en blick.

Fast här,
vatten.
Jag kan andas i vatten
Om jag hämtar andan.

Tid är vatten.

:::

Fröken Musik.

Ta min hand,
Fröken Musik.
Ta min hand.
Låt oss gå
Genom en hel natt.

Ta min hand,
Fröken Musik.
Fastna i mitt huvud.
Jag visslar en av dina låtar
En hel dag.

Ta min hand,
Fröken Musik.
Visa dig som toner
På mina läppar.
Kyss mina fingrar
Likt en gitarr.

Ta min hand,
Fröken Musik.
Ligg inte där och göm dig
I min bakgrund.
Träd fram,
Ta min hand,
Vackra Fröken Musik.

Ta min hand,
Fröken musik.
Vi går genom
En hel natt,
Ton i ton.

:::

Den Gröna Flamman.

En gång sökte jag
en Grön Flamma
i glödande cigaretter.

De rökte som skorstenar,
violett rök av ilska.
Fann aldrig flamma
trots både rök och glöd.

En gång sökte jag
Den Gröna Flamman
i författarnas böcker.

Sökte ordet grön
på varje blad,
i varje rum,
i varje stad.
Fann ett grönt land en gång.
För kallt för flammor.

En gång sökte jag
Den Gröna Flamman
i mitt suddflis.

Flis låg på min säng,
under min bok.
Sökte under min penna,
diktade aldrig en Grön Flamma.

En gång glodde jag efter
Den Gröna Flamman
till havs.

Det blåste kallt,
svagt från norr
och solen gick till sängs.

Lugnt hav,
ingen sjösjuka,
vidöppna ögon,
ständigt spejande
vid kanten
av världen.

Den Gröna Flamman
uppenbarade sig
vid världens yttersta gräns.
Brann som en jättelik majbrasa
vid horisonten.

Alkoholistprinsen och hans Svampstuvning

Det var en gång en ensam alkoholistprins
Som plockade svamp i en skog.
Karl-Johansvamp, champinjon och kantareller
Låg som tjocka mattor under hans fötter.
Även mattor av andra sorter
Spred sig ut över mull och mossa;
Röksvamp, flugsvamp och grå bläcksvamp.

”Vilka förträffliga svampar här växer,”
Sluddrade han för sig själv
Och lade alla möjliga svampar
I sin korg.

När han klev in genom dörren sin
Beordrade han genast kocken
Att göra stuvning på champinjonerna
Och den grå svampsorten han aldrig ätit förr.

I den grandiosa matsalen satt han,
Full och ensam,
Då kyparen klev in med stuvningen.
Hungrig, som prinsen var,
Slukade han hela stuvningen
På bara några minuter.
Han drack mjöd till maten
Och sedan några snapsglas sprit efteråt.

Plötsligt mådde prinsen mycket illa,
Vilket han inte gjort av alkohol
På år och dar.
”Vadan detta illamående?”
Utbrast han i förtvivlan.
”Någonting står inte rätt till!”
Sedan kom magknipet.

Prinsen låg och vred sig i smärtor
På det väldiga matsalsgolvet
I fyra dagar.

Han levde ett nyktert liv därefter,
Ty varje droppe alkohol han drack
Fick honom att må lika uselt som efter svampstuvningen.

Direktreklamprinsessan

Det var en gång en prins som var poet.
Han var en mycket ensam prins
Som mest satt vid sitt skrivbord och skrev.
Och drack kaffe, förstås.

En dag i februari bestämde han sig
För att skicka kärleksförklaringar
Till hela världens prinsessor.
Han skickade breven med duvor.

En dag i april flög en duva in i hans fönster
Och bröt nacken.
Den dog
Och på dess fot hade någon knutit fast en lapp.

På lappen stod det följande:
”Vill du gifta dig med mig?”
Och ”ja” och ”nej” över varsin ruta.
Även alternativet ”ibland” hade skrivits dit.

Han skickade en ny brevduva
Med samma lapp
Och hade kryssat i
En ruta.

En dag i juni bultade det på hans dörr.
Utanför stod en prinsessa
Av den fagraste sort.
Hon hade med sig kaffe.

Prinsen tvivlade om hon var R I K T I G
Och provade att föra en magnet framför henne.
Hon blev alldeles suddig
Och färgerna sattes ur synk med varandra.

Det var ingen riktig prinsessa.
Hon kom från en reklam
Där man tydligen kunde få
Oväntat besök.

Korta Prinsdikten

Det var en gång en prins.
Han var ensam
Och förblev så.









































Prins, alltså.

Prinsessan I Boxningsringen

Det var en gång en boxningsprins.
Han hoppade omkring i en vadderad ring,
Sparrades med sin skugga,
Ty han var ganska ensam.

En gång klev det in en flicka i träningslokalen,
Hon bar också boxningshandskar.
Hon frågade om de kunde sparras.
Boxningsprinsen svarade ja.

När flickan gick in i ringen anade hon oro.
Hon snubblade omkring,
Dansade inte alls omkring som en fjäril,
Där i den vadderade ringen.

”Det är något fel med denna ring,”
Hävdade hon och klev därur.
”Det ligger en död fjäril därunder,”
Svarade prinsen.

”Krok, krok och uppercut.
Fjärilen tappade nästan huvudet,”
Fortsatte prinsen
Och hade ingen skugga.

Prinsessan och Oljan

Det var en gång ett land i krig
Och en ensam prins i ett fort
Som letade efter en prinsessa.
Han hade sökt vida i det sönderbrända landet
Men aldrig funnit någon prinsessa.

En natt bultade det lika hårt som en murbräcka
På fortets armerade dörr.
Varje soldat var på helspänn därinnanför.
Det var en så fasansfullt svart natt
Att man knappt kunde se en decimeter ut.
Soldaterna rådslog prinsen att man borde hälla ut
Kokhet olja
Vid porten.

Prinsen instämde
Och soldaterna hällde ut den kokheta oljan
Över kullerstenarna framför porten.
Bultandet upphörde genast.

Morgonen därpå var det ljust igen
Och soldaterna gick ut för att se vad de haft ihjäl.
På kullerstenarna framför porten
Låg en muskulös kvinna ihjälbränd.
Hon var sönderbränd av den bruna sörjan
Och hade slutat andas för längesedan.

Ett glittrande pannsmycke
Var det enda som klarat sig.
Det satt fastbränt i hennes skalp
Och prinsen förblev ensam med sitt samvete sedan dess.

Prinsessan På Ärten

Det var en gång en ensam prins.
Han letade efter en R I K T I G prinsessa
Men fann aldrig någon,
Även om han letat landet genom.

Plötsligt, en regnig höstkväll i oktober,
Bultade det på dörren till slottet
Där han bodde med sin familj.
Den gamle kungen gick och öppnade.
Utanför stod en prinsessa,
Tilltufsad av det dåliga vädret,
Som hävdade att hon var
R I K T I G.

Familjen bjöd in henne
På middag och värme.
Hon fick låna torra kläder
Och även en sovplats.

Drottningen tvivlade
Om flickan utifrån
Var en R I K T I G prinsessa
Och genomförde därmed ett test.

Prinsessan fick sova i den skönaste av sängar
Med en ärta under madrasserna av den,
Som drottningen så finurligt lagt där.

Morgonen därpå frågade familjen
Om prinsessan sovit gott under natten.
Prinsessan hävdade att hon inte alls sovit bra
Och visade sin blå- och brunslagna hud.

Då kunde man se
Att hon var en R I K T I G prinsessa.
Ty endast verkliga prinsessor är så ömtåliga.

Prinsen tog prinsessan till maka
Och levde lyckliga i all framtid.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Tio

Regler.

Muren sträcker sig
Över huvuden,
Lägre än sina
Överhuvuden.

De tittar på oss
Över sina regler
Och reglar
Sina snören.

De vill göra mig
Till sin tråkiga docka
Med snören som muskler.

Det värker i mina leder
Och jag vill resa mig
Och aldrig se bakåt
På alla dessa värdelösa regler.

De är ändå till för att brytas.

:::

Disco.

En natt i slutet,
När augusti blir brutet,
Dansar Kulturbolagets lampor
Med varandra
I otakter.

Billy Jean ur högtalarna spelas,
I folkmassorna jag kuperas.

:::

Jaga.

Det flyger en fluga
I mitt rum.
Jag tror den är arg
För att jag stör dess sömn.

Skönhetssömn.
Den drömmer om att få
Bli en vackrare fluga.
Blomfluga,
Fruktad
Utan anledning.

Den sitter på mitt ben nu,
Väntar väl på att jag ska jaga den.
Det gjorde jag för en kvart sedan.

Nu kryper den sin väg,
Över mina benhår,
Ner på foten
Och tillbaka.

Det bor en spindel i hörnet.
Den verkar ha fallit i dvala
För den har legat där ett tag.

Den kanske väntar på att jag
Ska jaga den med en dammsugare.

Jag undrar om djur har tråkigt.

Jag jagar dem på skoj,
Leker en allvarlig lek med dem,
Förbereder dem för de onda
Som utan tvekan hade
Haft ihjäl katter.
Om de kunde.

Flugan sover på min arm.

:::

Tårar.

Jag ser en mårdhund.
Den gråter.
Vi står i en glänta
Med en röd himmel över oss.

Det är blod.
Spår av vilddjur
Under oss.
Stövlar.
De har gått långa steg.
Bloddroppar, ruttna löv.
Det luktar vilddjur.

Mårdhunden gråter,
Manicker stryper och
Skickar signaler.
Spårar familjen,
Leder vilddjur,
Lockar gevärsskott.
Spår döden
För en hel mårdhundsfamilj.

Mårdhunden gråter,
Duckar undan gevärsskott.
Träffar hans familj.

Gråter med den.

:::

Hallå.

Min mun vill säga hej till dig.
Kyssas, le och prata.

Min hand vill be med din.
Jag tror på mirakel och hudsinne.

Din arm är en kö till din famn.
Du låter mig gå före.

Mitt öra lyssnar på din bröstkorg
När du pratar.
Det skorrar,
Som min röst.

Du dricker av min törst
Och jag törstar efter mer.

Mitt blod vill hälsa på ditt,
Blandas i en bäck från ett berg
Av lycka och romans.
Klättra uppåt,
Bestiga bortom änglaslott.

Vandra dina toppar
Med min tungspets.

Hälsa din värme välkommen
Med en öppen port.

Stanna upp i din storm.
Skänka dig mitt lugn.

Hallå.
Min kropp längtar efter dig.

:::

Kontakt.

Solen till Månen.
Solen till Månen.
Kom in, Månen.

Kontakt.
Vi har kontakt.

Var har du dina fötter?
På sand…
På eld!
Går du på mig?

Kontakt!
Jag känner kontakt, Månen.

Du vandrar över mitt skinn,
Värmer din kyla,
Kittlar mina armveck.

Nej, det finns inga ljusår
Mellan oss

När vi har
Kontakt!

Tankspridd

Teet rinner
Ner i koppen
Och tiden
Som sand mellan fingrarna.
Löven faller
Röda från träden,
Som frön från en lind.
Allt är till vårt förfogande.

Minnet är härskare
Över landet från förut.

Tanken,
Far iväg
Som frön från en lind,
Någonannanstans,
En tanke om dig.
Slår rot.
Slår i blom.
Grönskar och växer.

Tankspridd,
Som lindens löv på marken,
Som tebladen i din kopp.
Du sätter smak
På mitt vatten.
Du värmer
Mitt vatten.

Vi var
En del av natten.

Surr Surr - Ett möte med en fluga.

Det bor en fluga i mitt rum. Den gör piruetter mellan mitt öra och nattdukslampan. Jag sitter under mitt täcke och läser en bok. Flugan landar på min vad som sticker ut under täcket och börjar vandra mot foten. Det kittlas. Jag jagar bort den.
Jag försöker döda den med min handflata, men den är för snabb för mig. Flugan flyger sin väg precis innan handen hinner slå ihjäl den. Den gör samma sak varje gång. Jag svär åt den.
”Flugjävel.”
Surr surr, surr surr. Flugan flyger iväg igen och jag fortsätter att läsa med ett öga på boken och ett öga efter flugan. Jag tänker att den plötsligt har blivit en ninja, för surret verkar ha försvunnit.
Den flyger tystare än vad en ninja smyger.

Två sidor senare upptäcker jag ninjaflugan på min näsa. Hur har jag inte märkt det? Hur länge har den suttit där? Har jag släppt ögat från den och fokuserat båda ögonen på boken?
Den börjar prata med mig.
”Jaga mig,” säger ninjaflugan med mörk röst.
”Du är en fluga, du kan inte prata,” svarar jag och sitter blickstilla med handen redo bakom boken för att slå mig själv i ansiktet och dra flugan med mig.
”Vad talar emot att jag inte kan prata?”
Förvisso. Vad talar emot att en fluga inte skulle kunna prata? Jag lugnar min hand och lägger ner boken.
”Du sitter för nära mina ögon. Jag kan inte se dig ordentligt,” säger jag till ninjaflugan. ”Flyg till min hand.”
Det är ingen ninjafluga. Det surrar som det ska från den helt vanliga flugan när den flyger till min hand som jag håller upp framför mitt ansikte. Den slår sig ner i handflatan som slagit efter honom ett par gånger.
Jag studerar flugan en stund. Den har sex ben, är svart, har två vingar och tvåtusen ögon. Flugan tvättar sig med sina framben, putsar de där tvåtusen ögonen.
”Ser du bättre nu?” frågar jag vänligt.
Den nickar. ”Och du då? Ser du mig bättre?”
”Javisst. Jag ser till och med hur du putsar dig.”
Den slutar att putsa sig. Troligen för att den inte vill känna sig oförskämd.
”Varför ville du att jag skulle jaga dig, förresten?” fortsätter jag och kliar mig i ögonen med den andra handen.
”När jag har tråkigt brukar jag reta människor,” svarar flugan harklandes och tittar på mig med sina tvåtusen ögon. Den tar några steg framåt. ”Ibland sätter jag mig på era skärmar. Det är otroligt hur lättretliga ni är. Vi flugor skymmer knappt ens en hundradel av era tv-apparater och ändå blir ni arga och försöker jaga bort oss.”
”Så du retas med mig för att jävlas?” undrar jag.
”Delvis. Jag hade inte gjort det om jag inte hade fått ett slags rus av det,” säger flugan.
”Ett rus?” frågar jag fundersamt.
”Som ert knark, ungefär. Eller... Mer som era extremsporter. Vi får adrenalinkickar av det. Man blir beroende av dem, precis som stuntmän och fakirer, precis som narkomaner. För övrigt tycker jag att det ser helskönt ut att köra motorcykel. Måste vara en jävla adrenalinkick att fara fram i trehundra kilometer i timmen. Synd att de dödar så många själsfränder när de kommer farandes förbi.”
”Rusmedel gör en inte särskilt bra. Man kastar mest bort sitt liv,” yttrar jag mig bestämt.
”Det gör inte så mycket. Jag lever ett kortare liv än dig ändå, så det är inte så mycket som står på spel,” påpekar flugan och putsar sina vingar.
”Jag förstår…” ljuger jag och försöker komma underfund med vad flugan menar. ”Gör andra djur likadant?”
”Javisst,” svarar den upprymt. ”Jag känner en hare som sitter i buskar och trycker på bilar bredvid landsvägar. När han ser bilarnas ljus i natten skjuter han iväg över asfalten med bara några centimeters marginal till de snurrande framhjulen. Det är den där närheten till döden som får oss så levande.”
”Och när allt går för långt, när haren du känner väntar för länge innan han far ut i gatan?” undrar jag.
”Då går det som för Björn,” svarar den.
”Björn?”
”Ett rådjur jag träffade en gång.”
”Hur gick det för honom?”
”Han blev påkörd av en långtradare,” upplyser flugan och tar sig för sin panna. ”Dog på momangen. Välsigne honom.”
Jag börjar bli vän med flugan nu. Den verkar känna sig bekväm när den ligger på rygg i min handflata. Jag får lite dåligt samvete av att jag försökt döda den. Jag måste förklara för flugan att jag inte vill göra honom illa.
”Jag vill inte jaga dig.”
”Varför inte?” undrar den väldigt överraskat. ”Hatar inte alla människor flugor?”
”Inte jag. Du irriterar mig ibland, men det är inte orsak nog att göra dig illa.”
”Då blir det ju inte roligt,” påstår den besviket. ”Man får inget rus om jakten blir en ofarlig lek. Du måste verkligen vilja döda mig om det ska vara roligt.”
”Jag vill inte döda en blivande vän,” svarar jag och ler mot flugan.
Flugan ser vilsen och glad ut. Den tittar på mig med sina stora, små tvåtusen ögon. Den gör något som ser ut att vara ett glädjeskutt och putsar sedan sina vingar.

Surr surr, surr surr. Flugan flyger sin väg och jag hoppas att mina grannar inte äger en flugsmälla.

Stigar - John Blundh

John Blundh hälsar på mig inatt.
Han är iklädd en svart skinnrock,
Solglasögon
Och svarta handskar.

Han står och tittar på mig i dörrkarmen
En lång stund.
Han är alldeles tyst,
Andas inte ens.

Han bara står där
Och glor på mig
Genom sina svarta glas.

Han drar en revolver
Samtidigt som jag drar ett större,
Maffigare,
Dubbelpipigt skjutdon.
Vi siktar krigsredskapen mot varandras huvuden
När en okänd väninna dyker upp bakifrån.

Hon brände hål i hans bröstkorg
Med ett svärd
Smitt av vikingar.

John Blundh stupade inatt.
Han föll med allt hat han lagrat.

En Stad, Två Rader

Jag är från fjärran söder
Där vi pratar om att vi har sett världen

Bara för att vi tror vi är något
Värt att nämnas på världskartan.

Jag räknar upp Malmö på fem fingrar.
Torso…

Det räckte med ett
Och det står rakt upp,

Det där i mitten
Av Malmös hand.

Fast jag är kluven
Om Torso är ett långfinger

Till hela Malmös befolkning
Eller ett pekfinger på kartan,

Som om staden pekar att vara något
När fiskmåsarna siktar på oss.

Jag är inte stolt över Malmö,
Förutom att det aldrig blev

Riktigt svenskt.
Malmö är säreget

Och jag förespråkar
Allt annorlunda.

Vi behöver inte pekas ut
På någon världskarta

När det räcker att
Hålla sig ödmjuk.

Du har inte sett världen när du sett Malmö,
Men det gör inte så mycket.

Stigar - Gammal

Jag känner mig gammal
När jag berättar om mitt andefattiga liv.
Jag känner mig gammal
När jag tvingas berätta
När jag senast fick ett misslyckat skjut.

Jag känner mig gammal
När min rygg skriker av smärta
Varje gång jag reser mig
Från gräsmattans torra strån.

Jag känner mig ung
När min första dag i skolan
Avrundas med en god natts sömn.

Stigar - Nyfödd

Ett nyfött barn
I ett nyfött samhälle.
Hon är alldeles kal på huvudet,
Som en gammal man i sina sämsta dar.
Hon har ej ens lärt sig stå ordentligt
Innan hon kastas bort
Från mors famn.

Hon är en nyfödd flicka
I en värld
Flera miljarder år gammal.

Som en gammal man i sina sämsta dar.

Stigar - En introduktion

"Stigar" är ett projekt jag startade den 18:e Augusti 2009. Projektet är ganska enkelt. Skriv en dikt, skriv en dikt som går att relatera till antingen föregående dikt eller det du skrev sist i föregående dikt... Sedan fortsätter jag på det viset.

Det lär visa sig tuffare än vad jag trott.
Hoppas det blir en lika tuff läsning för er.

Solsken

Solsken är en gammal, ändock ung, som jag bestämde mig för att göra lite längre. La till lite saker och jag minns inte riktigt när jag skrev originalet. Det finns här någonstans på bloggen, i alla fall.

Hur som helst. Mycket nöje.
/Per

Solen är den enda riktiga stjärnan
Som värmer in i hjärtat.
Men den stjärna jag fick av dig gläder
Mer än ett barns vilda skratt på en Midsommarafton.

Jag är som midsommarbarnet
Med de glada ögonen,
Och de leende tänderna,
När jag tänker på din Kärlek.
Det är du som är den förbjudna kakburken
Dit min näsa,
Min smak,
Min syn och
Min känsel för mig
Varje dag.

Du står högt upp i ett skåp
Dit jag inte når.
Du är så nära
Men ändock så långt bort.

Jag får stå på en stol
För att ens nå dig med fingertopparna.
Jag får sträcka mig,
Fösa ner dig försiktigt över kanten
Och fånga dig innan du slår i golvet
För att få en av dina kakor.

Öppnar locket och möts av en fantastisk doft.
Du är som lavendel på händerna
Och händer på näsan.

När jag håller i kakan
Äter jag den
Och behåller den på samma gång.

Min känsel tillhör mitt leende.
Ditt leende är som solsken.

Tomten.

Det finns en gammal man i Malmö som kallas för Jultomten. Han har stort vitt skägg och en röd luva på sig året om. Han har glasögon, tjock mage och bär nästan alltid på ett plakat med en gammal bild på något magert Somaliabarn. I andra handen har han en genomskinlig bössa med enkronor, femkronor och några femtioöringar i.
Ibland verkar det som att han är stum, som att han aldrig sagt ett enda ord till någon. Ibland verkar det som att han är en stor maskin man stoppar mynt i så att han börjar röra på sig. Ibland verkar det som att han bara är en av Malmös mest bisarra och fulaste statyer.
En gång stoppade jag ett mynt i hans bössa för att se om han gjorde något. Det enda han gjorde var att le konstigt mot mig genom sitt stora, vita skägg.

Alla i Malmö vet vem Tomten är.
”Jag såg tomten på stan idag.”
”Jaså?”
”Javisst. Han stod på Stortorget bredvid den där gatupredikanten och försökte skramla ihop pengar till ingenting.”
”De där två är nog antingen dumma i huvudet eller bara…”

En gång sa en god vän till mig att Tomten tar pengarna från bössan och stoppar dem i en olaglig Jack-Vegasmaskin på Stippes. Han vinner ingenting och förlorar inget heller. Det gör bara Somaliabarnet på plakatet.
Nu när jag tänker efter… Den där stackars ungen. Kanske är han inte en stackars unge längre, med tanke på att Tomten låtit samma bild sitta kvar på plakatet i säkert tio år har barnet med all logik hunnit gå och blivit vuxen. Han klarade sig säkert bra utan Tomten överhuvudtaget.
Varför inte? Många barn tror ju inte på jultomten. Vissa barn blir till och med rädda och börjar gråta när de möter sin utklädda pappa som ”gått för att köpa tidningen” på julafton.
Jag vill nästan anta att Somaliabarnet gick och dog innan han blev tjugo för att Tomten snodde alla hans julklappar.

Jag såg jultomten på stan inatt. Han satt och drack kaffe på McDonalds uteservering när jag gick in för att beställa en pommes och en mellanläsk. Jag hade trötta ben efter en danskväll på Kulturbolaget och platsen bredvid honom var den enda lediga i hela restaurangen.
Jag frågade vart hans plakat och bössa var varpå han svarade:
”Till och med Jultomten är fattig på allt möjligt i bittra tider som dessa”.

En gång sa samma goda vän till mig att han hade antastat små barn…
Jag har inte trott på Tomten sedan dess.

Sommarregn.

Är vi sommarregn, Malte?

Du lärde mig en gång att vi är vatten
Som aldrig försvinner.
Du sa en gång att vattnet ute i Öresund
Skrämde dig
För att det var så mörkt.
Och du var rädd,
Rädd för att jag skulle putta i dig.
Jag sa att
”Sådär hemsk hade jag
Aldrig kunnat vara”
Och du litade på mig.

Jag minns att det var en kall marsnatt
Då vi klättrade upp i ett vakttorn
Med utsikt över vår lilla värld.
Men vi är vatten.
Du är en svunnen bror,
Fast av annat blod,
Från samma vatten
Och vatten är oändligt.

Ibland undrar jag vilket slags vatten jag är.
Är jag vattnet från skyn
Eller det som rinner under marken?
Vilket av dem är renast?
Är jag smutsig?
Vilket vatten är du?

Dina ögon säger en del om dig.
Du är sällsynt smältvatten
Från ett döende Antarktis.
Du är resterna av ett sjunket Atlantis.

Vi vaskade guld i kanalen på sommaren.
Vi vaskade guld
Och hittade vänskap.

En gång spelade du jazz för mig.
Jag föll i evig förbryllan.
Jag tror att du spelade i takt
Med mitt hjärta
Den gången.
Jag tror att du spelade i takt
Med ditt eget också.

En gång spelade du jazz på min skola
För att se om detta var en plats för dig.
Vi skulle spränga berg tillsammans
Och ackompanjera varandra på ett kosmiskt plan.
Fast jag avdunstade från Öresund,
Landade i Svalöv
Och lämnade kvar dig.

Jag skrev en dikt tillägnad dig
Flera gånger.
Jag törs säga
Att det inte skrivits tillräckligt många ord
Ännu.

Kom hit, jag behöver hjälp.
Denna plats behöver ett sista svalkande sommarregn.

Är vi sommarregn, Malte?

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Nio

Blind.

Tänk att vara
Döv.
Alla röster,
Fotsteg,
Vindar
Och fågelkvitter
Raderade i några
Blanksteg.

Jag är hellre blind,
För ljud går in på djupet.

:::

Tjock.

Egoistiska gris. Han tar upp två säten med sin feta röv. Vräker i sig en fransk hotdog med sina tjocka fingrar. Tittar på fagra flickor med sina stora kattfiskögon. Hans mage väller ur skjortan, mellan knapparna, som en jättelik amöba.

Konduktören kliver in i kupén och ska be passagerarna om att få se på biljetterna. Han är först att visa.
Hon tittar på honom och tar hans biljett. Han frågar henne något som jag inte hör. Jag kan nästan svära på att hon kommer att fråga honom om två biljetter.

Någonting verkar krångla i rutinkontrollen och konduktören går iväg ett slag. Tåget stannar till i Åkarp och jag tittar ut genom fönstret.

Tåget hinner knappt stanna förrän det börjar köra igen. Konduktören kommer tillbaka och ser förvånad ut.

Två platser står tomma nu. Den egoistiska grisen gick upp i rök.
Jag kan svära på att jag och konduktören tänker detsamma nu.

”Hur kan en 250 kilos mansgris gå upp i rök på mindre än tio sekunder?”

Nåväl… Tåget verkar gå lite fortare nu.

:::

Tågresenär.

Hon är vacker. Jag har sett henne på skolan ett par gånger. Hon liksom fångar ens uppmärksamhet, på ett bra sätt.

Min uppmärksamhet.

Idag är hon en tågresenär
Med mitt favoritgodis
I sina händer.

Naturlig ögonsten.

:::

Tretton sätt att betrakta nyckelpigor på.

1.
I ett korståg
Av elaka nyckelpigor
Var jag den enda,
Onda pacifisten.

2.
Jag vände ryggen
Och pekade min näsa
Hemåt

3.
Nyckelpigorna bet sig fast
Och blev en del av människorna.

4.
Gamla blev barn
Och barn blev rädda.

5.
De flydde undan
Nyckelpigornas marsch,
Flyganfall,
Sabotage
Och galenskaper.

6.
Cyklarna färgades
Av levande orange

Det skrek fara om dem.
Som att de orangea
Varnade flykten.
Som att de vaktade
En nödutgång.

7.
De flaxade
Och skrek.
De svor
Åt deras
Enkla existens.

8.
Vissa kröp på torra gräsmattor,
Vissa bets inte alls.
Men de alla hade prickar
Som talade om
Bristfällighet.

Vissa flög ensamma,
Vissa var små.
Men vissa är gula,
Har fler prickar
Och talar om något unikt.

9.
Jag lägger mig ner
När jag till sist ger upp.
De kryper på mig
Och kissar sitt hat.
Det stör min fina lukt.

10.
- Visste ni att fem betyder att
Någon tänker på en med kärlek?
Berättade hon för mig en gång.
- Vet du hur det känns
Att bli älskad till döds?
Var mitt enda svar.

11.
Lady bug
Heter det visst
På engelska.

Kvinno insekt.
Rund och fin,
Med sex ben
Är du knappast
En svart änka.

12.
Jag trampade på några
I högljudda kras.
De blev inte ens platta
När jag stampade mitt hårdaste.

13.
Jag blev en ond
Nyckelpigepacifist.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Åtta

Explosion.

”Du är vacker”.
Himlen exploderade
Med sista ordet.

Hon hörde inte vad jag sa.
Hon är kär i blixtarna.

”Du är vacker”,
Upprepade jag
Varje gång
Himlen visade sin
Kärlek
Till marken.

:::

Avsky.

Trött på pacifister,
Trött på mig.

Trött på att avsky
Just dig.

Avskyr att vara rädd
Och sätter igång min bästa instinkt.

Flykten
Från Malmö.

:::

Skriva.

Att skriva en bok
Om det jag skakar av.

Gäng på sju i samma kläder,
Samma ålder,
Samma musik,
Samma offer,
Ger mig blodad tand
Av samma skäl.

:::

Haiku #1 (skoldikt)

Röken över ån
Förgiftar mina lungor
Hjärtat nytt som vår

:::

Haiku #2

Klippt gräs i min nos
Påminns om sommarens sol
Minns fjolårets död

:::

Haiku #3

Tolv månader nu
Sorgen ligger som vit snö
I hav reser du

:::

Haiku #4

Vilda moln i öst
Grå droppar från höstens löv
Försvinn i romans

:::

Virveltrumma.

Jag är ingen virveltrumma.
Ej heller en dov baskagge.
Jag är en kyrkklocka
Högst upp i ett gammalt torn.
Spelar min monotona melodi
För människorna som går förbi.

En gång i timmen.

Jag är ingen virveltrumma
I en strikt parad.

:::

Svamp.

Tvättsvamp i badkaret mitt,
Den blev så gammal att den…
Slutade suga upp
Smutsen,
Vattnet,
Det förflutna.

Den bara tröttnade
Och blev istället
En badanka.

Flyter,
Leker,
Vårdas.

Hoppas
På att inte följa
Strömmen.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Sju

Färre.

Orden tappas lätt
Bakom en.
När tiden tagit järngrepp
Om det som kallas inspiration.

För min penna
Är ett timglas
Som vrider
Och vänder på sig.

Orden
Slutar aldrig rinna.
Ibland
Blir de bara färre.

:::

Uggla.

Ugglan funderar,
Inburat cirkusdjur,
Önskar frihet.

:::

Elva.

Snart har det gått runt,
Det där
Året
Som väntades bli det
Jobbigaste,
Någonsin.

Acceptera
Och gråta över tanken
Att aldrig få se dig le igen.

Någonsin.

Elva,
Nästan tolv.

:::

Hård.

Maskiner pyser.
Röd ånga.
Vi står på led i livet
Som boskapsdjur
Köar till sin död.

Ögonbindel av,
Bultpistol laddad.

Kall, hård värld av bultar
Inkräktar i höga farter
I mina tankar

Jag dör inte.
Jag dör aldrig.
Bultarna får mig
Att tänka
På något mjukare.

:::

Klonen.

Människan far till mars.
Människan är kvar på jorden.

Vi åker genom svart vakuum,
Genom rymden
I en tyngdlös farkost.

Vi är fem individer.
Människor,
Tycker vi.
Kopior,
Tycker de.

Våra fäder sitter i soffan därhemma.
Följer sina söner och döttrar live på TV.
Dricker champagne i förväntan
Innan vi tar vårt första steg.

Farkostens dörr är öppen
Och foten går mot sitt första steg.

Ett stort steg för mig.
Ett ännu större för klonerna.

:::

Fjäder.

”Är du kittlig?” frågar jag henne.
Jag stryker ett spår av en ängel
Över hennes lena armar
Och önskar henne vingar bakom ryggen.

Hon sliter åt sig sin arm,
Fnissar,
Lägger sin hand
På min bandbeklädda nacke
Och leker med mina lockar.

”Är du kittlig?”
”Nej, inte längre.”

Jag lägger en fjäder på hennes bröstkorg
Som tynger henne
Mer än en vikt av bly.

Och när fjädern blåser sin väg
Kan hennes hjärta sväva fritt.

:::

Hälften.

Fylld,
Av poesi.
Fylld,
Av ångest,
Glädje
Och Kärlek.

Hälften av mig
Vaktas
Av ingen mindre
Än ingen alls.

:::

Brev.

Brev till en vän så kär,
Brev om tiden som gick isär.

Hon är en gammal vän
Äldre än tiden själv.

:::

Nyckelpigeinvasion.

En,
Två,
Tre…
Fler än fem.

De biter på min mage,
Biter sig kvar i mig,
Flyger in i mig,
Svär åt mig,
Äter upp mig…

De är fler än fem.
Hela världen
Älskar snart ihjäl mig.

:::

Slavar.

Vi är slavar.
Vi slavar för hundra ting.

Försäkringar,
Lån,
Pengar,
Sprit,
Barnavårdscentraler,
Internet,
TV,
Skola,
Nyckelpigor…

Mammor,
Pappor,
Syskon,
Vänner…

Vi slavar för
Facebook,
Aftonbladet,
Bilddagboken,
Myspace
Och sydsvenskan…

Vi är slavar åt tid,
Kärlek
Och framtiden.

Glöm aldrig bort
Att vi inte är slavar
För konsten,
Musiken
Och poesin.

Kung Över Mitt Fosterland

Ett försök att ta min poesi ett steg längre.
En början på något nytt.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Sex

Moln.

Moln är egoister
Med ögonen vända neråt.

Skyll dem ej
För att de skymmer.
De kan inte se
Vad de döljer.

:::

Tankar.

En dag vill jag
Vandra omkring i dina
Tankar.

:::

Trollslända.

Flyga vilse,
Se regnet komma,
Se dina fasettögon,
Höra dina hjärtslag.
Kyssa dina vingar,
Hålla dina händer,
Äta en ringblomma
Och bygga ditt bo.

Allt ger jag till dig
Den dagen då jag blir dagslända.

En dag,
Ett liv,
Jag skänker dig.

:::

Regn.

Bara kärlek
Bringa oss regn,
Bringa oss rening,
Bringa oss kyssar.

Bara kärlek
Får oss att längta till himlen,
Gör oss smutsiga,
Gör att vi kysser varandra.

:::

Korgen.

Äpple föll
Fångades på nervägen.

Äpple föll
Sparades undan i korgen.

Du är ett ögonäpple.

:::

Blicken.

Hon har Det
I blicken.

Hon slukar mig
Hel.
Fångar mig med
Nät.

Hon får mig,
En vacker dag.

:::

Tusen.

Flugor stora,
Elaka bin,
Blodtörstiga myggor,
Invaderande nyckelpigor
Och vänliga humlor…

De har tusen
Själar,
Ty alla speglas
I deras ögon
Av fasett.

:::

Tvättdag.

Tvättar mina kläder idag.
Tar en titt in i garderoben,
Tomt på kläder.

Här hänger kläder
Från en svunnen tid.
Kläder jag sällan bär.
Både hemska
Och fantastiska.

Folk frågar mig denna dag:
”Varför så fint klädd i kostym?”
Varpå jag svarar:
”Det är tvättdag idag.”

:::

Sladdar.

Uppkopplad
I ett socialt nätverk.
Exponerad
Inför miljoner,
Biljoner människor.

Du ser mig nästan naken
Genom fem sladdar.

Upphängd i mina anklar
Är jag en
Cybernetisk piñata.

:::

Ölhuvud.

Jag bygger väggar av tomma glas,
Äter småprat som nötterna i baren,
Röker cigaretter likt jag äter barnens i choklad.

Jag har ett huvud fyllt av öl,
Ett hjärta fyllt av kärlek
Och ett samvete svart som tjära.

:::

Toalettpoesi.

Jag kunde bara
Koncentrera mig
På en sak.

Jag vågar säga
Att det ej var att skriva
Toalettpoesi.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Fem

Himlen är något levande.
Varje moln är en individ,
Varje vind ett andetag.

---

Slog mig ner vid första ledtrådens hörna.
Reste mig upp med en skatt i min hand.
En vänlig själ mötte mig på vägen ut.
Vi glömde bort tiden
I alldeles för kort tid.

---

Ibland känns det
Som att hela världens händer
Är upptagna i någon annans.

Ibland känns det
Som att hela världens hjärtan
Slår för någon annans.

Ibland verkar det
Som att hela världen flyttar
Till en annan.

Jag har kalla händer,
Jag har malplacerat hjärta
Och min värld är upp-och-ner.

---

Jag stukade foten
När jag stegade fel.
Svaret
Fick mig
Att halta.

---

Är jag glad
Eller i misär?

Mina grimaser
Ser ut att äta sura bär.
Men smaken av livet
Är sötare än så.

Tills någon kom,
Kom och bjöd mig
På mat av vackra skratt
Och dryck av vackra ord.

Är jag glad
Eller i misär?

Jag är så mätt
Att jag har ett hål i magen.
Jag är så glad
Att jag hade kunnat tjuta.

---

Tar hand om ingenting
Min gitarr fattas en sträng.

---

Har träd växtvärk?
Har stjärnor ont i själen?
Har havet ett minne?
Har stenar en familj?
Har vinden ett namn?

Jag slutade växa,
Blev mörk
Och jag vet inte vem jag är.
Jag är svart i all krita
Och mitt namn är Per.

---

Graciöst som balettdansösens tåspets.
Som insektens piruett
Genom kall sommarkväll.

Som pennans spets mot pappret.
Som svärdets egg mot halsen.

Så graciöst
Är mitt hjärta.

---

Glädje i smärta
Är när man kan le
I ledsamhet,
När svaren ej är desamma,
När tårar är leenden,
När solar går upp.

Sorg i glädje
Är saknad på något nytt,
Något som är ditt,
Någon som man ej flytt,
Och närheten till distansen.

---

Förkastad i rännstenens kant.
Du är blöt som blod
Och röd som sant.

---

När månen går ner
Sprider jag min synd.
När havet ryter,
Ryter efter mer,
Dränker det mig.

Överväldigad av världens största våg.
Iskall och blöt sköljs jag upp.

Vilken ö hamnade jag på nu?

---

Strandsatt.
Här har jag allt.
Händer,
Kyssar,
Tankar,
Till och med känslor.

Strandsatt.
En spark i röven
Från det,
Det som kallas ÖDET.

Här är din ö.
Sköt om den väl.

---

Skogsrået.

Hon leder mig in i skogen.
Hennes skönhet lovar skatt,
Hennes ord ett gott skratt.

Hon ger mig allt,
Fastän hon fortfarande är ett
Mysterium.

Hon lovar inget ont,
Jag tar hennes hand.

---

Chock.

Vändning av livet
När jag tar ett dopp
I ett hav av is.

Din kropp förför
Liksom dina ord.
Dina händer
Kallare än en natt.

Du har skrämt iväg Gud inatt.
Det finns inget större än du,
Inte just nu.

Allt Inuti Är Kärlek - Epok Fyra

När världen tar en plötslig vändning,
Och när vi ångrat tillräckligt många gånger…
När tårar vaggar dig till sömns
Och när människor löper amok,
Kommer jag fortfarande vara kvar.

Så länge jag kan.
Så länge min själ bor i mig.
Så länge den speglas i mina ögon.

För jag tänker inte se dig gå i kras.

:::

Total eufori,
Lycka,
Olycka,
Brytnad.

Jag är glad,
Saknad,
Gråtfärdig
Och fri.

:::

Liten dikt
Vill skänka glädje.

Glöm aldrig bort allt fint.
Tänk på allt du har,
Alla människor som ler med ögonen,
De som håller i din hand
Även om ni var i helvetet.

Tänk på träden du fick,
Stjärnan du gav,
Läpparna som möttes.

Tänk på att du är bättre än bra
Precis som du är.
Som bara du kan.

Liten dikt blev lång.

:::

Flyga är lättare än du tror.
Ut med armarna,
Stå på tå,
Blunda,
Se molnet,
Öppna ögonen
Och titta ner.

Det gör inget
Om du fortfarande
Står kvar på marken.

För du ska veta att din rätta plats
Är bland de andra änglarna.

:::

Porten till ditt hjärta
Är större än låset du bär.
Nyckeln till din frihet
Är av färgen guld.

Men passar nyckeln
Till ditt lås?

Passar nyckeln
Till låset
Som gör mig fri?

Jag väntar
Här i min blöta,
Mörka fängelsehåla.

:::

När dina händer
Slutat skälva
Är det kanske dags
För dig att hålla ett hjärta.

Stilla.
Stilla.
Stilla.
Stilla lägger jag det ner,
Ner på marken.

Marken som en gång
Var vårat slagfält.
Vi är ömtåliga
Och våra hjärtan slår lika hårt.

Stilla.
Stilla.
Stilla.
Stilla lägger jag dig ner,
Ner på marken som var vårt slagfält.

:::

Jag har aldrig riktigt
Förstått det där
Med geografi.

Varför är Sofia en huvudstad?
Varför är Döda Havet världens största saltvattensjö?

Varför är avståndet
Mellan dig och mig
Större än
Härifrån till München?

:::

Näcken spelar sin musik,
Lurar hela byn ner i bäcken.
Spelar violin för smålänningen,
Dränker dem tills deras hjärta felar.

Mannen är en grym musiker.
Hans instrument lurar dig till den eviga sömnen.

:::

Jag kan fortfarande
Känna dig.
Även om du är så långt bort.

Du sitter kvar i mina muskler.
De som höll dig tillräckligt hårt.

Jag ser fortfarande dina ögon,
Långt, långt bort från mig.

Jag känner fortfarande
Dina varma smultronläppar
Kyssa min hals.

Jag hör fortfarande en röst
Som ropar om att springa bort
Alla galenskaper.

Min röst berättar för mig
Att ångern är större
Än ångesten.

:::

Grottman sitter i sin mörka håla.
Hur mycket av ensamhet ska han tåla?

Grottman går fram och tillbaka
I sin svarta lya.
Han måste sitt liv snart förnya.
Förnya innan han blir för gammal.
Tänka längre
Tills hans tankar blir galna.

Grottman tänkte i sin mörka håla.
Hans tankar gjorde hans huvud
Till röd dimma.

”Min värld blir mindre för varje dag.”

:::

De enda såren
Som passar mitt ego
Är de såren
Som klär en annan.

Sår smittar
Som könssjukdomar
I en betongdjungel
Utan hämningar.

:::

Suddgummit hoppar sin väg.
Berättar för mig
Att här finns inget att ångra.

:::

Hjälp mig.
Du slet ut mina känslor.
Hjälp mig.
Du kan få min försoning,
Du kan få min tro.
Hjälp mig.
Genom sex luktar jag.
Du gör mig perfekt.

Hjälp mig bli någon annan.

:::

I bibliotekets gömda vrå
Ligger skatten du skulle få.
Första dikten jag dig ger,
Du ser saker ingen annan ser.

Grattis till din vinst.
Små saker är inte alltid minst.