Så jag var tvungen att få ur mig saker och ting

Efter några veckors betänketid
kom jag fram till ett slutgiltigt svar
på de där frågorna som jag ställde mig.

Så jag var tvungen att få ur mig det.
Okej, det var inte det bästa mediumet, det kan jag erkänna.
Och jag kan erkänna att det var fegt.

Så jag gjorde i en chattruta,
berättade att jag inte klarade av det mer.
Dumpade henne med datorskärmen emellan.

Kanske är det bara sådan jag är...
Kanske var det nödvändigt,
annars hade jag fastnat i en ond spiral, neråt.

Jag känner mig inte särskilt stolt över det,
men nu är det i alla fall gjort.
Jag har gått ifrån för att stanna ifrån.

Så jag var tvungen att få ur mig saker och ting,
nu kommer de flesta säkert se mig som det kräk jag är.

Ska väl ta och gå under jorden ett tag,
like the maggot I am.

En bakisdag i september

Vill jag bara lyssna mina öron bedövade.
Lyssna sönder min hjärna med blues, reggae och allt det där.
För det är det enda jag orkar med.
Musikens eviga tjat.

Hellre det än morsans gnat om hur det stank sprit om mig imorse.
Mycket hellre musik än det.

Mycket hellre musik än tjat om vad jag borde och inte borde göra.
Som om jag någonsin kommer göra någon ont.

Mycket hellre läser jag låttexter än felskickade sms.
De båda säger mig något.

Vill bara lyssna sönder min hjärna med blues.
Bara lite till innan jag säger god natt.