Stream of Conciousness #7

Ett ägghuvud fullt av såsig öl
Den sista slatten av den sista ölen lägger sig som ett dimtäcke över huvudet på mig
Här var vi igen, blåser i mistluren det kommer ut ingenting av värde, bara halvroliga ord och ur fönstren ser jag halvroliga tillfällen.
Dimtäcke och jag tar ut mina armar och famlar runt på ett hav av människor som står på däck och kan inte stå still, vågorna slår för högt och de kapsejsar på sina små båtfötter och de tar till livbåtarna med sin sista heder i behåll.

På en grusig liten stig i en liten ful park samlades allihopa jag såg er alla och jag såg henne bakom mina solglasögon och jag tänkte där flyger ännu en albatross som aldrig tar lov som aldrig slår sig ner och häckar på sitt ägghuvud fullt av såsig öl. Troligen kapsejsade hon när hon landade hoppas hon hoppades på att ingen såg henne när hon glömde hälsa och skynda att låtsas som att hon inte kände igen mig.

En torped åker på torra land, gräver sig under ytan som en mullvad som har galenskap i hjärnan och det exploderar under fötterna på mig, skitsamma, att sjunka ner i marken har jag gjort många gånger, bara ta en livbåt tills de är slut. Skål.

Ett ägghuvud full av såsig öl, sista slatten klubbar sista kuten, rött blod på grön gräsmatta, välkommen till Grönland och landet av strandade sälar som dricker solvarm öl på små öar av tyg i en liten sjö i en liten värld. Kapsejsade valrossar med pinacoladas som blir varma efter 2 minuter i solen.

Och händerna på dansgolvet letar efter ett spöke som inte finns på riktigt som försvann för kanske flera hundra år sedan på ett gammalt golv i ett slott på en bal bakom en mask som hörde typ bach kanske mozart, vad man nu spelade på deras så kallade rave. Det var lika jävla dramatiskt då som nu och förmodligen lika jävligt, skulle jag tro. För mycket champagne under sidentoppar och för mycket trä under trikåerna, för mycket hjärtklappningar under korsetterna. För mycket glamour i ett samhälle utan gulliga fyllor där man bara kan sitta och fnittra och inte sluta röka cigg för det är för jävla nervöst egentligen fast det är soft. För mycket hot shit, tuppfäktning och påfågelsfjädrar på en kråka.

Och kråkan landar i skutan som aldrig kom i land. Ute på drift. Kråkejävlen med vingar som kan flyga långt men som inte pallar för sjön är för stor, bara vänta tills nästa våg slår över kajen och kajan tills kastmannen har fått nog och drar en i land.

Skoj på land.
Jag är en sjöman som blivit en landkrabba.
Trombsjö och ölslasken i halsen.
Vi hörs på botten kompis kom tomhänt allt imploderar i marianergraven ät luft, då är du säker.