Inatt fann jag en vän i mörkret. Han visade mig stjärnorna över bron, men kunde inte se de som svagast lyste.
Inatt fann jag stjärnan jag en gång fick. Den låg snett under månen, skymd av dess lyster.
"Jag ser den ej." sa min vän.
"Den är ju där, snett under månen." svarade jag och pekade igen.
"Jag kan inte se den." sa han åter.
"Ingen fara. Jag ska inte låta den falla." tänkte jag.
Inatt fann jag en vän vid havet, längst ute på en brygga över mörkt, kallt vatten.
"Du puttar inte i mig, väl?" frågade han.
"Nej, du kan lita på mig."
Inatt fann jag en vän i ett vakttorn med utsikt över världen, med vinden i våra ansikten.
"Högre än såhär kommer vi inte." sa han och suckade.
"Det gör inget, du är ändå höjdrädd." svarade jag och log.
Inatt fann jag en vän i vinden. Han är som vinden. Han är vännen som dök upp från ingenstans och satte fart på min båt utan segel.
Inatt fann jag en vän på taket. Han spelade en sorglig låt på sitt munspel för mig. Han spelade med kalla händer och varma andetag. Ren känsla, ren sorg. Vi var glada och vi var ledsna tillsammans, uppe på taket.
Inatt var min sista natt som barn.
"Hur känns det?" frågade han mig uppe på det mjuka, svarta, skrovliga taket.
"Fördjävligt. Jag är en man snart. Inte längre någon oskuldsfull liten pojke."
Inatt hjälpte jag en vän att komma ner från himlen. Det tog lite tid att locka ner honom därifrån. Han var lättad när han nuddade marken och han gav mig en tackande kram.
"Du fick mig att våga."
"En varm sommarnatt gör vi om det igen och minns barndomen."
Inatt blev jag vän med mörkret, stjärnorna och vinden.
tisdag 31 mars 2009
Små texter om dig, mig och allt (forts. 2)
Så har ännu en vecka passerat. Snart är jag inget barn längre.
---
They say the eyes are the reflection of the soul.
My eyes are truly blue.
---
Trygghet är ett vakande öra på ens bröst.
---
Blickar, ni är viktiga. Ni gör det mesta för ett intryck och för känslan.
---
Inte ens en mygga skulle bry sig om mig. Varför skulle du bry dig ens
lite?
Ensamhet är nog inte så jävla jobbigt som jag tror.
---
Fylla jag
Fylla dig
Jag är likgiltig
Du är en hycklare.
---
När jag ser mig själv i spegeln.
När jag ser mig själv i mina blåa ögon, med blåa ögon, ser jag inte min framtid. Jag ser min dröm. När jag blundar ser jag totalt mörker - min sanning och min framtid. Blind från min dröm.
Mörker. Stänger av allt och låter det äta upp mig. En tår sipprar ut på nästippen.
---
Inatt är jag ensam i mitt rum. Stökigt med allt möjligt på golvet. Kläder delar plats med mynt, hörlurar, sladdar och laddare.
Inatt är jag ensam i en välskött säng, icke befläckad. Inatt måste jag handskas med mig själv.
Ensam med mina tankar, befläckade av avundsjuka, stökiga minnen och känslor. Välskött av självförakt.
---
Trygghet är en puls i mina ådror. Trygghet är en hand på en rak arm mot min öppna famn.
"Du är inte välkommen. Gå tillbaka till ditt ingenmansland."
---
Somliga människor får allt. Kreativitet, utseende, pengar, lycka och framtid. Omtyckta, älskade och fantastiska.
Häpnadsväckande.
Vissa blir den som alla vill vara och den som alla vill ha.
Jag fick mig själv i ett ocharmigt skal, full av det som borde synas.
Jag fick mig, någon som inte fick något, ingenting utav det den andre fick. Någon som slutade känna sig omtyckt och älskad.
En som känner sig själv men som inte kan inse. En misslyckande, intetsägande, vemodig typ. En som inget löfte kan hålla, bara lova.
Hycklare. Ingen speciell.
En total motsats till det som anses vara bra.
---
Inatt har molnen kommit ned.
Änglar följer med.
Letar efter någon i dimmans döljande.
Låter ingen se.
"Du där! Du får inte se oss. Vi är änglar. På oss får ni bara tro."
Jag kan svära på att jag vet minst en.
---
Trygghet är ett tyst rum med mina andetag.
---
Du är en önskan som inte gått i uppfyllelse.
---
Det här är en av mina sista dagar som barn. Toner, spelade i ett instrument jag vill kunna, tar farväl av min barndom.
Vi står på ett mjukt tak och du är en speleman. Du har visat mig barndomens sista äventyr. Nu är jag vuxen, då får vi inte sitta på några tak.
Det lät som en låt man hade kunnat spela på en begravning.
Farväl, barndom.
---
They say the eyes are the reflection of the soul.
My eyes are truly blue.
---
Trygghet är ett vakande öra på ens bröst.
---
Blickar, ni är viktiga. Ni gör det mesta för ett intryck och för känslan.
---
Inte ens en mygga skulle bry sig om mig. Varför skulle du bry dig ens
lite?
Ensamhet är nog inte så jävla jobbigt som jag tror.
---
Fylla jag
Fylla dig
Jag är likgiltig
Du är en hycklare.
---
När jag ser mig själv i spegeln.
När jag ser mig själv i mina blåa ögon, med blåa ögon, ser jag inte min framtid. Jag ser min dröm. När jag blundar ser jag totalt mörker - min sanning och min framtid. Blind från min dröm.
Mörker. Stänger av allt och låter det äta upp mig. En tår sipprar ut på nästippen.
---
Inatt är jag ensam i mitt rum. Stökigt med allt möjligt på golvet. Kläder delar plats med mynt, hörlurar, sladdar och laddare.
Inatt är jag ensam i en välskött säng, icke befläckad. Inatt måste jag handskas med mig själv.
Ensam med mina tankar, befläckade av avundsjuka, stökiga minnen och känslor. Välskött av självförakt.
---
Trygghet är en puls i mina ådror. Trygghet är en hand på en rak arm mot min öppna famn.
"Du är inte välkommen. Gå tillbaka till ditt ingenmansland."
---
Somliga människor får allt. Kreativitet, utseende, pengar, lycka och framtid. Omtyckta, älskade och fantastiska.
Häpnadsväckande.
Vissa blir den som alla vill vara och den som alla vill ha.
Jag fick mig själv i ett ocharmigt skal, full av det som borde synas.
Jag fick mig, någon som inte fick något, ingenting utav det den andre fick. Någon som slutade känna sig omtyckt och älskad.
En som känner sig själv men som inte kan inse. En misslyckande, intetsägande, vemodig typ. En som inget löfte kan hålla, bara lova.
Hycklare. Ingen speciell.
En total motsats till det som anses vara bra.
---
Inatt har molnen kommit ned.
Änglar följer med.
Letar efter någon i dimmans döljande.
Låter ingen se.
"Du där! Du får inte se oss. Vi är änglar. På oss får ni bara tro."
Jag kan svära på att jag vet minst en.
---
Trygghet är ett tyst rum med mina andetag.
---
Du är en önskan som inte gått i uppfyllelse.
---
Det här är en av mina sista dagar som barn. Toner, spelade i ett instrument jag vill kunna, tar farväl av min barndom.
Vi står på ett mjukt tak och du är en speleman. Du har visat mig barndomens sista äventyr. Nu är jag vuxen, då får vi inte sitta på några tak.
Det lät som en låt man hade kunnat spela på en begravning.
Farväl, barndom.
måndag 23 mars 2009
Små texter om dig, mig och allt (forts.)
Jag har skrivit lite till i mitt block. Det är roligare att skriva med penna än med knappar. Levande tankar, inget dösnack. Mycket nöje.
---
Idag fick jag känna glädje. Det är lika sällsynt som ett stjärnfall i stadens eviga ljus.
---
När solen går upp har jag sovit i en timme.
---
När jag pratar med dig står jag i orkanens lugna öga.
---
Är man lika speciell som en rosa delfin blir man lika känd.
---
När jag är fattig
Är jag rikare än dig
---
Man kan knappast äga ett hjärta. Man kan blott vakta ett.
---
En druva är godare att äta än att dricka. En druva är roligare när den går att dricka.
---
Det är en bubbla i min pyramid.
En hjälte, håller pyramiden flytande i vattnet. Vattnet som nu är rött och doftar roiboos.
---
Bakom varje moln finns en klar himmel. Bakom varje himmel finns en sol. Bakom varje sol finns du.
---
Du är vinden som blåser mig mot havet.
Du blåser mig dit även om du inte vill ha mig där. Du tänker konstigt.
---
I'm a loner
With a boner
---
Är jag en blomma, för blyg för att blomma?
Är jag en sol, för kall att värma?
Är jag en vulkan, för lugn för att få ett utbrott?
Jag är ett geni i evig väntan.
---
Jag är vilse i en mörk skog, sökande efter en glänta. Vilseledd av ett ihåligt skogsrå, lovad skatt och lycka.
Fråntagen min själ och mina ord, mitt förstånd och mina tankar. Förvirrad av din blick och din kropp. Jag är blåögd och full av hopp.
Vad händer när jag ser skogsråets rygg?
Led mig ur denna mörka, falska skog.
---
Idag fick jag känna glädje. Det är lika sällsynt som ett stjärnfall i stadens eviga ljus.
---
När solen går upp har jag sovit i en timme.
---
När jag pratar med dig står jag i orkanens lugna öga.
---
Är man lika speciell som en rosa delfin blir man lika känd.
---
När jag är fattig
Är jag rikare än dig
---
Man kan knappast äga ett hjärta. Man kan blott vakta ett.
---
En druva är godare att äta än att dricka. En druva är roligare när den går att dricka.
---
Det är en bubbla i min pyramid.
En hjälte, håller pyramiden flytande i vattnet. Vattnet som nu är rött och doftar roiboos.
---
Bakom varje moln finns en klar himmel. Bakom varje himmel finns en sol. Bakom varje sol finns du.
---
Du är vinden som blåser mig mot havet.
Du blåser mig dit även om du inte vill ha mig där. Du tänker konstigt.
---
I'm a loner
With a boner
---
Är jag en blomma, för blyg för att blomma?
Är jag en sol, för kall att värma?
Är jag en vulkan, för lugn för att få ett utbrott?
Jag är ett geni i evig väntan.
---
Jag är vilse i en mörk skog, sökande efter en glänta. Vilseledd av ett ihåligt skogsrå, lovad skatt och lycka.
Fråntagen min själ och mina ord, mitt förstånd och mina tankar. Förvirrad av din blick och din kropp. Jag är blåögd och full av hopp.
Vad händer när jag ser skogsråets rygg?
Led mig ur denna mörka, falska skog.
måndag 16 mars 2009
Små texter om dig, mig och allt
Här följer några texter som jag har skrivit på sistone. Känns som att jag borde klämma ut mig något stort snart. För tillfället får detta duga. Håll tillgodo.
---
Ett tomt papper med några dussin streck på. En penna möter papprets blanka yta. Den bildar ett ord. Ett ensamt, stort, litet ord.
Kärlek.
---
Vart tog Naken-Janne vägen?
---
Mazetti. Klockan är exakt 17:26. Jag sällskapas av tre tysta konstsjälar och Bob Marley. Kommer One Love blir jag nog glad.
Det är konstigt. En målare behöver så många olika verktyg för att göra något fint. Ett stativ, färgpaletter, mätinstrument och färger. Penslar, vatten, diskmedel och kritor.
Vad en skrivare behöver är en hand, en kopp te, papper och penna. Läsaren får måla bilderna själv.
---
Om en stjärna faller idag tänker jag höra dig falla.
---
Du vet inte vad kärlek är om du inte vet meningen med det blå.
---
Skrivare. Är man verkligen så ensam som man tror?
---
Det finns någonting som alltid är konstant. Detta något, detta inget, mäts med förseningar och med stress, med siffror och med visare.
Tiden, den saken som alltid är, vad som än händer.
---
Undra om någon målar mig. Man vet aldrig med konstnärer, de är lika lömska som mig. De ser motiven i sina tankar som jag läser mina ord. Läser dem tyst för mig själv. Nu måste de göra en Picasso av mig.
---
Tänk om man pratade som man skrev. Tänk om man pratade som man målade. Då hade jag sett ut såhär: (En bild på en streckgubbe med häpen blick, han tittar på jorden och månen och ser ut att springa
---
Det går nog alltid en dag då man önskar att man vore lite lyckligare.
Det går otaliga dagar då man önskar man vore lite mindre ensam.
---
En fågel är galen inatt. Han sitter på sin kvist och kvittrar ut i ett kallt mörker
Godnatt, ni ensamma människor.
---
Vi människor är konstiga. Vi använder artificiell närhet för att slippa vara helt ensamma.
---
När jag var liten trodde jag att vi levde i Norge.
---
Jag har WinXP Pro på TVn. Godnatt, du fagra.
---
Ensam, igen, i en obäddad säng. Den är blå och luktar mig. Den luktar ensamt.
---
Dagen hetsar förbi mig, sen blir det mörkt framför ögonen och i minnet. Det finns ingen chans att bara säga stopp, titta och förstå.
Inse. Han sa det till mig en dag.
Är jag ensam?
Stopp.
---
Ett punkterat däck och några missade bussar. Sådär började vår andra sena eftermiddag på Mazetti. Vi är färre än förra gången, men det är fint ändå.
---
Imorse vaknade jag av rytande motorer och brutna trädgrenar. Jag reste mig ur min säng och undrade vad som stod på. Oftast, när jag är nyvaken, förstår jag mig på saker väldigt fort. Jag visste att de sågade ner det döda körsbärsträdet på gården mitt emot. Så jag gick upp och mötte morgonljuset genom persiennernas små glipor. Mycket riktigt står där tre män i arbetskläder och gula hjälmar på sina huvuden. En av de stöddiga männen varvade en motorsåg i sina händer med smutsiga arbetshandskar på.
De för ett högt oväsen och pekar upp mot trädkronan. Mannen med motorsågen varvar upp och ner, sätter den snurrande klingan mot trädets hårda bark. Han trycker in sågen halvvägs genom grenen, försiktigt. Han låter sågen varva ner och knäcker av grenen för hands.
Grenen faller med kvistarna neråt. Det gör ifrån sig ett ljud som påminner om regn i stormen, piskandes mot ett skitigt sovrumsfönster. Plötsligt känner jag mig förvirrad. Dessa döda kvistar, som en gång blommade rosa i årets första värme, faller nu döda mot marken. Nu faller hon, torr och sliten, som en sill från himlen mot marken. Fräst till småflisor av metall.
Jag kommer att sakna dess blomster, det gjorde jag förra året. Då var där inte ens löv på trädet. Det känns lite sorgligt att behöva se något så fint tas bort, men å andra sidan var hon redan död. Det är tur att dessa stöddiga män tar det försiktigt, för det gjorde inte de förra.
Jag lägger mig i sängen och somnar om med rytande motorer i bakgrunden.
---
Fara. Fara. Farligt!
Vi är inte trygga.
---
Mina fingertoppar är hårda från stålsträngar.
När får jag skrivkramp?
---
Jag har inte behovet av att veta.
---
Ibland ser det ut och känns det som att han skulle börja gråta i vilken sekund som helst.
Kanske ska jag börja använda glasögonen igen.
~~~
Det var allt jag hade att bjuda på, idag. Vi får se om det kommer något mer en annan dag. Vad tycker du?
---
Ett tomt papper med några dussin streck på. En penna möter papprets blanka yta. Den bildar ett ord. Ett ensamt, stort, litet ord.
Kärlek.
---
Vart tog Naken-Janne vägen?
---
Mazetti. Klockan är exakt 17:26. Jag sällskapas av tre tysta konstsjälar och Bob Marley. Kommer One Love blir jag nog glad.
Det är konstigt. En målare behöver så många olika verktyg för att göra något fint. Ett stativ, färgpaletter, mätinstrument och färger. Penslar, vatten, diskmedel och kritor.
Vad en skrivare behöver är en hand, en kopp te, papper och penna. Läsaren får måla bilderna själv.
---
Om en stjärna faller idag tänker jag höra dig falla.
---
Du vet inte vad kärlek är om du inte vet meningen med det blå.
---
Skrivare. Är man verkligen så ensam som man tror?
---
Det finns någonting som alltid är konstant. Detta något, detta inget, mäts med förseningar och med stress, med siffror och med visare.
Tiden, den saken som alltid är, vad som än händer.
---
Undra om någon målar mig. Man vet aldrig med konstnärer, de är lika lömska som mig. De ser motiven i sina tankar som jag läser mina ord. Läser dem tyst för mig själv. Nu måste de göra en Picasso av mig.
---
Tänk om man pratade som man skrev. Tänk om man pratade som man målade. Då hade jag sett ut såhär: (En bild på en streckgubbe med häpen blick, han tittar på jorden och månen och ser ut att springa
---
Det går nog alltid en dag då man önskar att man vore lite lyckligare.
Det går otaliga dagar då man önskar man vore lite mindre ensam.
---
En fågel är galen inatt. Han sitter på sin kvist och kvittrar ut i ett kallt mörker
Godnatt, ni ensamma människor.
---
Vi människor är konstiga. Vi använder artificiell närhet för att slippa vara helt ensamma.
---
När jag var liten trodde jag att vi levde i Norge.
---
Jag har WinXP Pro på TVn. Godnatt, du fagra.
---
Ensam, igen, i en obäddad säng. Den är blå och luktar mig. Den luktar ensamt.
---
Dagen hetsar förbi mig, sen blir det mörkt framför ögonen och i minnet. Det finns ingen chans att bara säga stopp, titta och förstå.
Inse. Han sa det till mig en dag.
Är jag ensam?
Stopp.
---
Ett punkterat däck och några missade bussar. Sådär började vår andra sena eftermiddag på Mazetti. Vi är färre än förra gången, men det är fint ändå.
---
Imorse vaknade jag av rytande motorer och brutna trädgrenar. Jag reste mig ur min säng och undrade vad som stod på. Oftast, när jag är nyvaken, förstår jag mig på saker väldigt fort. Jag visste att de sågade ner det döda körsbärsträdet på gården mitt emot. Så jag gick upp och mötte morgonljuset genom persiennernas små glipor. Mycket riktigt står där tre män i arbetskläder och gula hjälmar på sina huvuden. En av de stöddiga männen varvade en motorsåg i sina händer med smutsiga arbetshandskar på.
De för ett högt oväsen och pekar upp mot trädkronan. Mannen med motorsågen varvar upp och ner, sätter den snurrande klingan mot trädets hårda bark. Han trycker in sågen halvvägs genom grenen, försiktigt. Han låter sågen varva ner och knäcker av grenen för hands.
Grenen faller med kvistarna neråt. Det gör ifrån sig ett ljud som påminner om regn i stormen, piskandes mot ett skitigt sovrumsfönster. Plötsligt känner jag mig förvirrad. Dessa döda kvistar, som en gång blommade rosa i årets första värme, faller nu döda mot marken. Nu faller hon, torr och sliten, som en sill från himlen mot marken. Fräst till småflisor av metall.
Jag kommer att sakna dess blomster, det gjorde jag förra året. Då var där inte ens löv på trädet. Det känns lite sorgligt att behöva se något så fint tas bort, men å andra sidan var hon redan död. Det är tur att dessa stöddiga män tar det försiktigt, för det gjorde inte de förra.
Jag lägger mig i sängen och somnar om med rytande motorer i bakgrunden.
---
Fara. Fara. Farligt!
Vi är inte trygga.
---
Mina fingertoppar är hårda från stålsträngar.
När får jag skrivkramp?
---
Jag har inte behovet av att veta.
---
Ibland ser det ut och känns det som att han skulle börja gråta i vilken sekund som helst.
Kanske ska jag börja använda glasögonen igen.
~~~
Det var allt jag hade att bjuda på, idag. Vi får se om det kommer något mer en annan dag. Vad tycker du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)