Allt Inuti Är Kärlek - Epok Ett

Så, mina kära läsare, har jag köpt nytt block.
En bok för mig att skriva dikter i.
Nu börjar det igen. Ett nytt lopp i livets tillsynes ändlösa race.

Varsågoda!
Tack så mycket.

PS. Det finns illustrationer, tyvärr finns det ingen möjlighet att kunna se dem över metanet.

:::

Kärlek Är Allt Inuti


Ljus är oändligt.
Ljud är begränsat.
Känsel är något personligt.

Kärlek är allt ovanstående.

:::

Tänk om
Väggen kunde prata,
Så som vi ibland
Pratar till den.

Det kan den.
Om någon har pratat
Till den
Med sina händer.

:::

Inatt blev jag mördad.
Jag kunde inte göra
Någonting.
Jag kände hur
Paniken växte.

Jag kände att någon,
Långsamt och hånleendes,
Tryckte in eggen
I mitt bröst.

När jag vaknade
Var jag rädd,
Rädd för att somna om
Och bli mördad
Igen.

:::

Jag tror du är gladast
När du är med någon.

Någon som du älskar.

Jag tror du är
Sådan som svanen är.

:::

Det är dags att le,
Börja ge.
Inte bara ta,
Inte heller ha.

Det är dags
Att börja dela.

:::

Svepande rörelser
Över papprets
Vita vägg

Talar med
Mig och
Med dig.

Säger en
Del om
Liv och
Om oss.

:::

Jag tror att bläck och papper
Är ett omaka par.

För en skrivare kan inte vara
Som en tatuerare är.

Skrivare, poeter och författare
Lär sig att få ångra sig,
Att få en ny chans.

Tatuerare,
Å andra sidan,
Faller pladask
Efter en felskrivning.

:::

Tillbaka i sängen
Med ett block och penna.

Tillbaka i min fristad
Som är full
Av min önskan
För en dag.

Min fristad,
Full av inspiration
Och rött suddflis.
Full av Ensamhet
Och av Fullständighet.

:::

Dagböcker är råa.
I dem får man ej
Ångra sig.

Dagböcker är råa.
Där finns hela sanningar
Att läsa.

Dagböcker är råa.
De ger en oftast skrivkramp.

:::

En fylledikt
Innan jag somnar
Vore jävligt gött.

Synd att jag
Är utan inspiration.

Mitt huvud snurrar.
Snälla,
Låt mig vara.

Godnatt.

:::

En oskyldig man
Kommer idag
Att hängas.

Kom och se mig,
Se mig dö.
Kom och se mig,
Se mig dansa
En ledlös dans.

Vem får jag leda
Igenom ensamhetens
Dystra vals?

:::

Vandrar längs stadens
Gråaste gator.
Med någon vid min sida
Går vi genom hat
Och prat.
Nej.
Jag går nerför den gråa gatan.
Precis lika ensam som förut.

:::

Orkar inte prata om
Arbetslöshetens hopplöshet.
Blir mest en massa tjat.

:::

Om du var
En gitarr
Hade du gett mig
Skavsår
På mjuka fingertoppar.

Om du var
En ömtålig vas
Hade jag behållit dig
Tills du blev
En antikvitet.

Om du fanns
Hade jag övat mig
Tills jag blev den nya Hendrix.
Om du fanns
Hade jag fyllt dig
Med vatten
Och satt en tulpan i dig.

:::

Regn är kallt,
Även i den torraste
Av öknar.

Kärlek är ljud
Och vissa ljud
Är oljud.

Hud är hårt
Och lent
Som en bit granit
Som legat i vågorna
I flera år.

Sömn är mörkt
Så som rymden är.

:::

Inget som det verkar.
Inget verkligt.
Ingen tur
Och inlåst i bur.

Jag kan ge,
Men vem vill ta?

Jag är tom,
Inget som är verkligt.

:::

Sätt ett tema
På dig själv.

Du,
Per danielsson,
Är boken ingen köpte.

Så det spelar ingen roll
Vad du hade
För tema
På dig själv.

:::

A
B
C
D
E
F
G

Han är skalans
Sista ton.
Han slutar aldrig
Att överraska mig.

Min komposition
Är ej komplett
Utan ett G.

:::

Nedstämd,
Ändock inte ledsen.

Tårar,
Men inte från ett gråt.

Lökig i armhålan.
Inte alls en lika lökig dag.

:::

Om inte havet
Är solens riktiga
Vattensäng,
Så säg.

Var skulle
Den annars
Få alla
Sina varma
Drömmar ifrån?

Var skulle
Solen annars
Öppna ögonen
Om inte i norr?

Om inte havet
Är din riktiga bädd
Så säg mig…

Vart ska jag annars
Gå
För att minnas?
Vart säger jag annars
God natt
Till dig?

:::

Jag hatar
Denna gylfen.

En minut
Och den
Är i
Mexikanska Gulfen
Igen!